.

 

Ni vet när man har en sån där svinjobbig dag och allt bara går åt pipsvängen? Man ser fram emot att gå och lägga sig och låta en ny dag gry och den gamla dagen övergår till blott ett minne. En sådan dag hade jag igår. Idag är uppföljaren, och den är ännu värre! Nu längtar jag inte längre till morgondagen, jag är nästan rädd att det inte kommer finnas en morgondag. 

 

Dagen inleddes med förhoppningar om att saker och ting återgått till det normala och att otursmolnet var väck. Ack så naiv jag var klockan 7 i morse! 

 

*Varning för roman*

 

Det hela började med att jag mailade min grupp och frågade vart vi skulle mötas. Detta gjorde jag vid 7-tiden i morse. Runt 8:20 fick jag svar att vi skulle ses på bibblan klockan 8. Ni kan ju ana vilken panik jag fick. Jag som nästan aldrig är sen. Jag hade så dåligt samvete så jag slängde iväg ett svar om att jag missuppfattat tiden, bad om ursäkt och skrev att jag skulle bege mig hemifrån direkt. Just som jag skickat mailet kokat min oboy över (givetvis). Det var oboy över hela spisen så det var bara att snabbt torka upp det och hälla över oboyen i vår termosmugg. Sen slängde jag ut katterna och rusade iväg ut mot bilen. Utan jacka, i ösregn, eftersom jag var så sen. 

 

När jag väl var på väg upptäckte jag att jag glömde oboyen hemma (givetvis!). Framme vid skolan ställde jag mig på den svindyra parkeringen eftersom det ligger närmast bibblan och snabbade mig sedan in på bibblan vid 8:35 - 8:40 för att leta upp mig grupp. Fast gruppen var ju inte där. Jag kollade mailen igen för att fråga vart de var och såg då att jag fått ett mail till. Gruppmedlemmen som svarat hade råkat skriva fel. Vi skulle INTE ses klockan 8 utan vi skulle faktiskt ses 9. Så det var bara att slå sig ner och vänta. 

 

Själva grupparbetet gick väl sådär. Vi trodde att det skulle räcka med 2 timmar men det gjorde det visst inte så vi måste slutföra grupparbetet ikväll över internet. När första grupparbetet var klart åkte jag hem för att göra en macka till lunch samt hämta min oboy. Passade även då på att byta parkering till den billigare. När jag väl hittat en plats och pallrat mig till automaten så visade det sig att den var trasig. Den höll fast mitt kort så då fick jag stå i ösregn (fortfarande utan jacka) och rycka i kortet en mindre evighet innan maskinen äntligen släppte det och sen meddelade att det var tekniskt fel (GIVETVIS kunde den inte göra det innan jag satte i kortet). Det var bara att byta parkering och sedan vandra iväg till skolan. Väl där så gick väl grupparbetet hyfsat bra, vi skulle bara sammanställa lite c-uppsatsinfo till vår handledare samt försöka få kontakt med vår TV4-tjej. Jag lyckades faktiskt nå TV4 och fick fram hennes mailadress (de försökte koppla mig till henne men hon satt hela tiden i telen så då fick det bli mail). Efter att jag och Filip noggrant formulerat ett mail och skickat det fick jag efter en stund ett sånt där "failed to deliver mail"- mail. Då visade det sig att jag skrivit fel adress (givetvis). 

 

När mailet väl var på väg på riktigt så tackade vi för oss och jag åkte hem. Ingen körde på mig, och jag körde inte på någon - kors i taket. Inte för att jag brukar göra det men idag kan ju vad som helst hända. Väl hemma slängde jag i mig halva mackan och började sedan dammsuga hela lägenheten eftersom vi ska få besök. Och vad händer?! Jo jag råkar dammsuga upp vad jag tror är en pusselbit till mitt 2000-bitars pussel (GIVETVIS!!!). Jag rotade igenom påsen så gott jag kunde men kunde inte se biten, vet inte om jag såg fel eller om jag faktiskt dammsög upp den, har ingen större lust att riva upp hela påsen heller för de är svindyra. Ååh skit! 

 

Nu återstår det att städa och plugga och sedan hämta älsklingen. Ska även försöka vila nån gång annars bryter jag väl ihop snart. Är orolig för hur resten av dagen kommer utspelas. Jag tänker i alla fall vägra beblanda mig med någon matlagning (jag skulle bara lyckas ge oss matförgiftning). Så maten får grabbarna fixa själva, och den som skitar ner i köket ytterligare åker på smisk samt straffstädning.