.

 

Den här dagen började ju som sagt inte särskilt bra. Och "det dåliga" har höll i sig under förmiddagen. När jag skulle till mvc så åkte jag i hyfsat god tid (20 min innan jag skulle vara där). Men de asfalterade längs vägen och hade stängt av ena väghalvan. Resultat: bara en riktning kunde köra i taget. Men det segade bara ner mig med någon enstaka minut. Men sen när jag kom till stan så var "min" parkering avstängd. Eller, parkeringen var inte avstängd, men den enda vägen jag brukar köra dit var avstängd. Och jag kunde inte vända heller och ta en annan väg för jag låg i fel körfält. Typiskt! :( Så jag villade in min inne i stan och kände mig ytterst obekväm. Hade av vag uppfattning om hur jag skulle komma till mvc till fots men inte via bilen så det slutade med jag letade upp en parkering och lät bilen stå och gick till mvc i stället.

 

Slutade med att jag blev 15 minuter sen. Usch! Jag AVSKYR att vara sen. :( Fast barnmorskan var inte det minsta bekymmrad. Tydligen så hade vi en hel timme inbokad så det var inget behov av stress (fast det hade ju inte jag vetat). Men jag hade ju stressat som en galning och var skitsur dels för att vägen varit avstängd, del för att jag varit vilse, och dels för att jag försökt nå mottagningen utan resultat. Hon såg ju att jag såg upprörd ut och frågade om jag var ledsen, och vad händer? Jo jag svarar ärligt, att "nej, jag är inte ledsen". Sen började jag storböla som en annan idiot. Så jag satt inne på hennes rum och grät som en fjant samtidigt som jag försökte förklara att jag egentligen inte var ett dugg ledsen. Känns inte som om min story var särskilt trovärdig. :bigeyes: Haha, såhär i efterhand kan jag ju tycka att situationen var lustig men det tyckte jag definitivt inte då.

 

Nåja, jag fick lugna ner mig lite och skaka av stressen så blev det bra sen. Vi tog lite prover, lyssnade på lill*ns hjärta och pratade om föräldragrupper mm. Fick även datum för tillväxtultraljud också, goodie. :thumbup: Jag trodde ju att mitt järnvärde var dåligt för att jag varit så trött men icke. Järnet har faktiskt gått ner men det låg fortfarande inom det normala så det beror nog inte på det ändå. Men men, sf-mått var bra, låg tydligen "mitt i mitten" haha så det var ju nice. Vad som däremot gjorde mig lite förbryllad var att jag gått ner 2 kg sen sist jag var där. Jag trodde ju att jag börjat stanna av då jag bara hade gått ner ½ kg förra gången, men nu har jag gått ner 2 kg på två veckor. Känns som lite väl mycket med tanke på att jag ändå gått mer än halvvägs i graviditeten nu, men barnmorskan sa inget om det förutom att hon gissar på att det är normalt p.g.a. min operation. Fortsätter jag i den takten så tar jag nog ändå och ringer Aleris för säkerhetsskull. 

 

Jag fick för övrigt lite bakläxa också. Jag får absolut inte inte INTE stressa. Vilket är lättare sagt än gjort när jag är så känslig och stressar upp mig för i princip allt. Men men, ska försöka tänka på det i alla fall.

 

Nåja, efter mötet på mvc så fick jag snabba mig tillbaka till bilen (det var en ren utmaning att bara hitta tillbaka till den) och sedan fick jag snabba mig hem och hämta alla skolgrejer och sedan bege mig till skolan. Blev typ 50 minuter sen till grupparbetet. DÖDEN!  Och när jag väl kom dit så fanns det givetvis ingen parkering ledig så jag blev tvungen att ställa mig på den dyra. Tack och lov var Filip förstående för min försening. I annat fall hade jag väl börjat böla igen, haha :S

 

Nåja, nu är jag hemma igen och försöker varva ner lite. Köpte mig faktiskt en trisslott som jag ska skrapa. Tänkte att jag har haft så mycket otur den senaste tiden så något måste ju kompensera upp det, och jag skulle nog kunna nöja mig med några miljoner...