Ibland krävs det så lite

 
Aaah, nu har jag fått lite mat i magen, fått sitta ner och slappna av en liten stund samt hunnit umgås med min kära sambo i 30 minuter. Med andra ord känner jag inte för att ligga i sängen och gråta längre. Fast ligga i sängen hade förstås varit skönt. Men sånt finns det inte tid till. Har varit hemma i två timmar nu och det är snart dags att ta tag i pluggandet igen. *Kräks* 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0