Gnällfis och post


Blåbärssoppan var ju ett skämt. Det var alldeles för stora klumpar/bitar, dessutom smakade det mysko så efter tre tappra små klunkar fick den åka ut i slasken. :(

Håller just nu på att kyla ner nyponsoppa och ska prova det i stället. Håller tummarna för att det ska vara lika himmelskt gott som jag inbillat mig. Köpte mariekex också men blev inte särskilt imponerad. Blir bara törstig. :thumbdown:

Min blogg har verkligen blivit gnällig. Men det har jag också. Gnällig har jag väl alltid varit men nu är det verkligen extremt. Tur för älsklingen att han ska bort snart och vara borta i några dagar så slipper han mitt dåliga humör. Personligen hade jag tänkt bädda ner mig i soffan och köra greys anatomy maraton varvat med lite härlig skönlitteratur av Diana Gabaldon i fyra dygn. Lär väl ligga i soffan och svära och lipa med jämna mellanrum. Känner jag mig riktigt äventyrlig kanske jag rent av går utanför dörren. Eller öppnar posten.

Okej då. Posten öppnar jag alltid. Det är ju tragiskt nog dagarnas höjdpunkt. Typ. Tror att anländandet av post blir mer och mer spännande desto äldre man blir. För 5-10 år sedan kände jag mig relativt likgiltig inför posten men efter massor av nätter på äldreboendet Åshamra och den intensiva längtan efter morgontidningen så har det rubbat av sig på mig: Det ÄR spännande med post. Och i Åshamras fall innebär det att morgonronden stundar och att natten snart är slut så man får åka hem och sova medan alla andra börjar arbeta.

Hmpf. Varför började jag skriva om det här?! Nu längtar jag tills posten kommer. :(





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0