.

Känns som om det är helg idag. Typ söndag. Antar att det beror på att vi inte varit hemma något under helgen som var. Och för att Mattias är hemma för han har fått semester nu. :) Dagen inleddes med lite blodprovstagning, 7 jäkla rör skulle de ha. Min hand tyckte inte alls om all uppmärksamhet så nu har jag en extra knoge, som är lika stor som 2-3 vanliga knogar typ, dessutom gör det ont. Nåja, efter lunch kom vi fram till att vi skulle åka och bada. Som vanligt var det fruktansvärt dålig tajming. Det började regna när vi gick till bilen, och vid stranden regnade det ännu mer, och dessutom blåste det. Så vi strosade runt lite i havet men avstod från dopp, så kan inte påstå att jag tagit årets första dopp än. Sen när vi gav upp hoppet om att det fina vädret skulle återvända så slutade det regna och solen kom till och med fram. Då satt vi redan i bilen på väg hem igen. Haha, som sagt, dålig tajming. 

 

Så hur var helgen då? I lördags var vi på bröllop. Folkmassor (allt över 10-15 personer är en folkmassa :P ) är ju inte min starka sida, och vi var ju ganska många. Men det var så fint och det märktes verkligen att det ligger massor med tid och arbete bakom alltihop. Jag har ju inte varit på "ett riktigt" bröllop sen jag var liten, och det har jag inget minne av heller utan har bara fått veta att jag förstörde upplevelsen för övriga familjen. Haha, tror jag uppförde mig en aningen bättre den här gången. :P Det blev dock en lång dag så när jag väl kom i säng strax före 2 på natten så slocknade jag direkt, trots att grannen hade partaj. 

 

På söndagen åkte vi till Oskarström för att gratta älsklingens mormor som fyllde år. Först blev det fika och sen grillade vi också. Eller vi och vi, jag gjorde ju ingenting utan njöt bara av de andras ansträngningar. :P

 

Helgen i sig var ju ganska händelserik men vi passade även på att gå ut offentligt med att vi ska ha en bebis i början på nästa år. Så nu gör jag det offentligt här med. :) Bf är den 9 januari och många dagar har jag känt mig mer död än levande. Eller snarare önskat att jag var död än levande. Jag har nämligen mått uselt! Blir fortfarande illamående och har ett enormt problem med dofter. Öppnar inte skafferiet längre eftersom det kickar igång kräkningarna på två sekunder typ, dessutom håller jag andan när jag öppnar kylskåpet för det stinker för mycket där inne också. Men ibland hjälper inte ens det, lukterna smiter ut i köket så om vi varit ute eller om jag suttit i vardagsrummet och sedan går in i köket så kan det hända att jag får ta en vända till badrummet bara för att magen vänder ut och in på sig själv. :S

 

Efter en gastric by pass ska man undvika graviditet i minst ett år efter operationen. Vi var minsann riktigt duktiga på att undvika det. Ironiskt nog så var jag gravid redan innan jag opererades. Något som tycks vara oerhört ovanligt. Den kirurg jag träffade på återbesöket hos Aleris i Lund sa att han aldrig varit med om det under hela sin karriär, och då hade han ändå jobbat rätt länge inom branschen. Det är dock fortfarande ganska tidigt och vad som helst kan ju hända och det är många tankar som snurrar, särskilt som jag haft brist på diverse vitaminer, bland annat den hypade folsyran vilket innebär att det finns en ökad risk för ryggmärgsbrock. Hemska saker.

 

I början på augusti ska vi i alla fall på ultraljud så det ska bli kul. Så älsklingen får se också. Hittills har jag fått göra två ultraljud men älsklingen missade dem båda. Dels för att det första ultraljudet var för att fastställa själva graviditeten så det var ju innan vi visste säkert (gissa om jag blev chockad när barnmorskan sa att jag redan var i vecka 11), och han var för övrigt på jobbet då, lite svårt att vara med då. Det andra ultraljudet var för att dubbelkolla hur långt gången jag var, och det hade jag ingen aning om att jag ens skulle få göra så jag hann inte ringa älsklingen så han fick komma och se. Å andra sidan får han faktiskt skylla sig själv för den dagen tjatade jag faktiskt på honom att han skulle följa med till mvc och vänta där i stället för på parkeringen men han envisades med att inte följa med. Men men, om ca fyra veckor så får han också se och då känns det nog lite mer på riktigt för honom med. :)

 

Hmm. blev kanske lite väl långt inlägg det här. Får väl se det som kompensation för den dåliga uppdateringen under helgen. :P

 

I morgon ska jag i alla fall till Falkenberg och hänga med min favoritsysterson. :) Det var väl ungefär vad jag hade att rapportera för tillfället. Peace out! Eller nåt. :P :)