.

Jag tycker att hela vänskapskulturen på facebook är fascinerande. Det verkar som om många samlar på vänner där. Ju fler desto bättre. Som om alla de "vännerna" skulle komma ihåg att gratulera på ens födelsedag utan facebook? Eller skulle sörja om man rent av dog? De skulle förmodligen skicka något litet <3 eller :'( i loggen och sedan bry sig i de sekunderna som det tar att skriva symbolerna.

För några dagar sedan fick jag en vännerförfrågan på facebook. Frågan kom inte från en vän. Inte heller från en klasskamrat eller ens en barndomsvän som jag tappat kontakten med. Utan frågan kom från en barndomsväns syskon. En barndomsvän som jag inte varit riktig vän med på massor av år! Helt otroligt. Det här syskonet kanske jag totalt utbytt ett trettiotal meningar med i hela mitt liv, varav jag inte kan komma ihåg en enda av de meningarna. Jag har haft avsevärt fler samtal med min katt. Om vi möttes, eller befann oss i samma rum skulle vi möjligtvis kanske hälsa på varandra. Betyder det att man är vänner? Borde jag då lägga till min granne som vän på facebook eftersom jag vet mer (eller ja, faktiskt vet något över huvudtaget) om dennes vanor? Är det min vän? Grannen som pratar högt på badrummet, går tungt över golvet, envist borrar i väggen och lyssnar på sport ibland? Likaså försäljaren som brukar stå vid ingången till ICA. Henne har jag pratat med många gånger. Är vi vänner då?

Om vänner var en handelsvara (och facebook var regeringen) så skulle alla vara snuskigt rika. En stor siffra på min vänsida gör inte att jag känner mig rikare. Möjligtvis en smula ytlig.

Ironiskt nog kunde jag inte heller neka förfrågningen utan fick då dåligt samvete. Istället är vi nu "vänner". Vänner som inte ens sett varandra på över tio år tror jag. Vänner som inte ens känner varandra. Äkta fejkvänner.

---