.

 

Hmm, syns att vi gått ut med detta på facebook, min besöksstatistik steg drastiskt idag. :P 

 

 

 

 

 Bebisen mår bra och sprattlade hejvilt. Moderkakan ligger i framvägg vilket troligtvis är anledningen till att jag inte känt något än, men det kommer jag göra så småningom men som det är nu så dämpar den sparkar och sådant. Vi fick se hur lill*n drack fostervatten, det såg riktigt roligt ut. :)

 

Vid ett tillfälle hade barnmorskan svårt att hitta lillhjärnan, dels för att det var lite suddigt, blir ju så när man är en tjockis som jag, och dels för att bebisen inte alls ville visa upp sin lillhjärna. Men efter en liten stund (och efter att jag "ruskat" om magen med en mini-workout på britsen) så ändrade lill*n läge och då fick hon slutligen syn på den. Nice, annars hade ju situationen känts en smula jobbig.

 

 

 

 

Innan besöket var jag nästan mer nervös inför mötet med barnmorskan än inför själva ultraljudet. Min första barnmorska har nu semester och sen kommer hon gå i pension så jag hade bara fått veta att barnmorskan som skulle göra ultraljudet på mig också var den barnmorska som skulle ha hand om mig under resten av graviditeten. Oron var dock helt obefogad. Barnmorskan var snäll och trevlig och jag tror jag kommer trivas med henne. :thumbup:

 

Jag trodde dock att jag skulle känna mig mer övertygad om könet efter ultraljudet, det blev jag dock inte. Så jag tror fortfarande på tjej samtidigt som jag uttrycker/råkar tänka kille. Ibland är jag en riktigt knasboll. :)