.

 

Hmpf. Det är verkligen vansinnigt irriterande när man försöker nå folk och ingen svarar i telefonen. Har försökt ringa både Ida och Mice för att höra om de klurat ut vad det är för utslag Leo fått i ansiktet. Han hade inga igår, men idag hade han plötsligt utslag och han fick fler under dagen, och JAG har ingen lust att smittas av någon underlig bacill. Särskilt som vaccin inte tycks bita särskilt bra på mig.. :bigeyes: Oddsen för att han faktiskt ska ha röda hund är sakert små. Men om det så finns den minsta lilla risk att det är det han har så tänker då jag minsann inte vara barnvakt mer. Å andra sidan så skulle ju skadan redan vara skedd eftersom inkubationstiden är typ två veckor och han har haft gott om tid på sig att smitta ner mig. Och bebisen med för den delen, det är ju den som tar stryk om jag blir sjuk. Inte okej. 

 

Nåja. förutom mystiska utslag så har det gått bra idag. Jag och Leo tog en kort långpromenad. Vi gick inte så överdrivet långt men var ute i nästan en timme, och Leo gick nästan hela vägen själv. Duktiga lilla busfrö. Däremot hände det en hemsk sak. Jag råkade lugga honom för att mitt halsband hade fastnat i hans hår utan att jag märkt det. Leo tyckte tydligen det gjorde fruktansvärt ont och han bara grät och grät. :( Fick så dåligt samvete, stackars lillen :( Han var verkligen hur ledsen som helst och grät sådär mycket att andningen blir väldigt påverkad så man andas hackigt. :( Efter att jag sagt förlåt typ en miljon gånger och kramat om honom en lång stund så blev det ju bra igen, men så fort jag kom hem till Halmstad åkte halsbandet av. Är ett silverhalsband med tro, hopp och kärlek, och själva ankaret lyckades trassla in sig i hans hår. 

 

Aja, ska väl försöka få tag på de här människorna igen. Hoppet är ju det sista som dör sägs det ju. Vem vet. 20e gången jag ringer kanske det är någon som svarar.