Home sweet home
Det är så underbart att vara hemma igen. :D Skönt att få sova i sin egen säng. Dock är min kropp duuuuum. Den tog sig friheten att i sömnen vända på sig så att jag låg på mage. Jag blev vansinnigt förskräckt när jag vaknade till och insåg hur jag låg. Det gjorde visserligen inte så ont men jag vill inte testa lyckan så jag vände på mig. Då kändes det desto mer. Men men.
Nu sitter jag i alla fall här och sörplar vatten och stirrar förfärat på fyra (halvor) alvedon som jag på något vis ska lyckas svälja. Jag brukar svälja dem med hinkvis med vatten. Och nu när jag bara får ta en liten zipp så känns det som mission impossible. Likaså med den vedvärdiga Omeprazolen som jag också måste svälja.
I övrigt så mår jag rätt bra. Har ganska ont idag. På smärtskalan eller vad man ska kalla det så pendlar jag nog mellan 4-5 (på en skala upp till 10). Det är därför jag ska försöka käka den förbaskade alvedonen. Usch!
Dagen ska spendas till att äta, dricka och promenera. Måste få i mig 1.5 liter vätska (då är maten också inräknad). Tyckte jag drack på ganska bra igår men kom ändå bara upp i exakt 1.5 liter. Och nu när man är hemma så är lite kämpigare att komma ihåg att dricka dricka dricka. Men eftersom jag är en "listmomma" (älskar verkligen listor) så har jag givetvis gjort lite förberedelser för att försäkra mig om framgång, hehe :P
Nåja. Nu är det bara att ta upp striden. Den där alvedonen har väntat länge nog. Nu är det dags att motvilligt svälja den. Usch!
Kommentarer
Trackback
