ÅNGEST!
ÅH!!! Ena stunden tycker jag att talet är bra och i nästa stund tycker jag att det är skit och är frestad att radera allt och börja om! Blääh!
Klockade mig själv för en timme sen och då blev det 5:06 vilket är inom ramen för godkänt. Har dessutom strax över 2000 tecken på reflektionen så den är också snart klar. Men det känns ändå som skit. Så flummigt. :( Men jag kan heller inte komma på något annat sätt att göra det på och när jag tog upp min idé om hur jag skulle vinkla det så tyckte ju läraren att det var en bra idé men nu börjar jag oroa mig för att jag gjorde det för vinklat och för personligt. Gaah! Men samtidigt så är ju min kändis känd för att vara flum och mega poetisk och stundvis obegriplig, i alla fall för vissa. Humm humm hmmm..? Vad göra?! :question:
Aja. Har ju haft min paus nu (dvs jag gick på affären och köpte bacon, juice och annat livsnödvändigt) så nu är det väl dags att stångas med talet igen. Creepy.
------------
För er som undrar vad fanken jag dillar om så har vi i uppgift i skolan att skriva och hålla ett försvarstal för/från en kändis som vi blivit tilldelade. Jag blev tilldelad Staffan Westerberg. Tanken är att vi ska försöka gå in i rollen som vår kändis så mycket som möjligt samtidigt som talet ska vara taktiskt och retoriskt i förhållande till sammanhanget. Talet ska hållas i morgon och i samma veva ska vi lämna in ett talmanus samt en reflektion. Kul jul!
Egentligen är det en riktigt bra uppgift tycker jag. Blir bara så stressad och nervös. Är den förbaskade prestationsångesten som håller på och blåser upp igen, försöker intala mig själv att det värsta som kan hända är att det inte blir godkänt, och det kommer jag ju inte direkt dö av, och ingen annan heller för den delen, synd bara att man är så dålig på att lyssna på sig själv :S
Kommentarer
Trackback
