Ett pucko till ex

Fick höra oerhört glada nyheter alldeles nyss. Ja, rent av strålande. Det är nämligen så att ett ex till mig har blivit tagen av polisen! :O :thumbup:

Nu kan man ju kanske tro att jag gottar mig i tankarna av att polisen gör livet surt för honom bara för att han råkar vara ett ex. Men jag kan försäkra er om att så inte är fallet. Tror jag i alla fall, helt säker kan man väl aldrig vara :P

Nåja. En person som upprepade gånger ger sig ut i trafiken utan utbildning, utan kunskap och utan tillräcklig mognad har inget där att göra (ja, kör man utan att ens ha tagit körkort så är man ju uppenbarligen inte mogen nog för det). Det är idiotiskt! :mad: Men nu har han ÄNTLIGEN åkt fast. Han får faktiskt skylla sig själv och han har haft tur som inte skadat någon. Jag trodde det bara var barnsligt påhitt som han skulle växa ifrån men tydligen så gjorde han det aldrig, och nu får han sota för det. Skulle inte förvåna mig om att han får uppskjutet körkort, det har han utan tvekan gjort sig förtjänt av och han kanske lär sig en läxa. Man kan ju alltid hoppas, fast jag tvivlar på att det lär honom något alls, det lär ju bara bygga på hans vridna uppfattning av polisväsendet.

Såna där människor är ett allvarligt problem i samhället. Först och främst är de livsfarliga. Sätter sig över lagar och struntar i säkerheten. Sen sprider de dessutom sin felaktiga uppfattning vidare till andra människor. Med felaktig uppfattning menar jag inte att man tycker fel bara för att man inte tycker som jag gör. Utan jag menar uppfattningar som den att polisen är något som patrullerar runt och försöker kontrollera och skrämma oss till lydnad. Polisen är ett hjälpmedel, och en trygghet. Eller de ska i alla fall vara det, så det vore ju en fördel om människor faktiskt förstod det. Det är snarare lagarna som kontrollerar oss och lagarna är det vi själva som bidrar till att skapa genom att antingen vara, eller inte vara politiskt aktiva.

Hmm.. Det blev visst en smula långt, och nu spårade jag lite på slutet. Förlåt. Men kunde inte låta bli att skriva om det här. Men men. Nu är det gjort. Nu ska jag gå ut i hallen och beundra vår vacka byrå medan jag fantiserar bort den enorma disken som ligger och väntar i köket.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0