.

Det är nämligen så att jag nästan blev påkörd på ett övergångsställe idag. Jag kom längs cykelvägen och skulle korsa en väg. Övergångsstället var ett sånt där brett där cykelvägen fortsätter över hela vägen så man slipper hoppa av och leda cykeln som man annars ska göra. Vägen jag korsade var en raksträcka med hyfsad sikt. Det var en bil på väg mot övergångsstället men den var minst 150 meter bort så jag började cykla över, jag såg att bilen kom i ganska hög hastighet och blev lite orolig över att den inte saktade ner. Men folk tycks ha en tendens att sakta ner jättemycket precis innan övergångsställena så jag tänkte att de stannar väl. Men tji fick jag för det hade hon tydligen inga planer på. Jag fick tvärnita med cykeln men det var redan för sent för bilen var för nära, hon tvärnitade också och jag fick försöka vinkla bort cykelstyret så långt det gick utan att vurpa för att inte det skulle ta i bilen, hon fick stopp på bilen ungefär samtidigt som jag fick stopp på cykeln och då var hon knappt en decimeter ifrån mig. Fy fasiken var rädd jag blev! Blev helt chockad, såg upp och stirrade in i bilen typ. Såg att kvinnan i bilen satt och käkade ett äpple. Hon såg också chockad ut, hon mimade till mig och frågade om det gick bra. Jag var så chockad så jag nickade bara och cyklade vidare, sen stannade jag till längs cykelvägen för att lugna nerverna lite och då blev jag skogstokig. Vad är det för förbannade idioter som kör egentligen?! Hon borde ha sett mig, hon borde ha hunnit stanna utan problem. Människan körde ju längs en 40- väg för tusan! Tänk om hon kört på mig?! Jag hade ju inte ens hjälm! Jag blev skitförbannad och ångrar att jag inte hann ta reg.numret på bilen, men jag var så förvirrad att jag tappade fattningen totalt. Ringde till älsk och beklagade mig lite innan jag fortsatte cyklingen. Det är ju helt vansinnigt! Systeryster blev faktiskt påkörd en gång när hon cyklade, tack och lov gick det ju bra, men sån tur kan man ju inte alltid ha.

Usch usch usch!

---