En dröm ger dagen vingar?


I natt drömde jag att jag ägde en gudomligt fin lägenhet, det var nästan mer som ett hus än en lägenhet. Den hade flera våningar, massvis med sovrum, flera kök osv.
Flera av mina klasskompisar från Mallis var där för att gå en rundtur i huset.
Drömde även att en tjej (som jag inte är så överdrivet förtjust i) klippte sönder min utebelysning för att ersätta den med små julgranslampor i en massa olika färger. Jag minns att hon hade stora, rosa skor.
Det var oerhört mycket folk i huset/lägenheten. Jag hyrde ut rum åt en kille som jag kände lite när jag gick på Hjalmar.
Huset/lägenheten låg centralt i en storstad, i en korsning, jag tror det var London.
När rundturen var slut och alla skulle gå ut på stan så ville jag inte bli lämnad ensam i huset/lägenheten för det var då alla onda spöken kom fram.
När vi skulle gå därifrån så krockade jag med ett ex mormor. Då fick jag syn på en gammal kompis som satt i en rullstol, jag erbjöd mig att köra den eftersom vi skulle därifrån..
Plötsligt var vi ute på landet vet inte riktigt om vi var i eller vid en hästhage. Hundar kutade omkring och retade upp hästarna så vi skyndade oss därifrån innan hästarna hann bli tokiga och attackera oss.
På ett ställe längs den lilla vägen så gick det inte att ta sig upp med rullstolen, men det fanns en liten omväg alldeles intill, jag ville ta den men fick inte för att kompisen hade bestämt sig för att jag var tvungen att gå tillbaka hela vägen och gå runt. Då blev jag sur och sa att hon kunde köra den fördömda rullstolen själv.. :/

Nedanför en gammal stenbro i jättesmutsigt (brunt) vatten låg en liten träflotte. Jag och Ann-Louis skulle baka men jag hade glömt min plånbok på flotten. Hon sa åt mig att det var grunt och att jag kunde gå ut till flotten och att om jag ville följa med så var jag tvungen att göra det fort. Ann-Louis satt och väntade på mig i en gammal vinröd volvo som vi hade för evigheter sedan.
Jag hade ett par röda stövlar, exakt likadana som jag hade när jag var liten. Satte mig på kanten och gled ner i vattnet. Vattennivån gick precis ovanför stövelkanten så jag blev blöt.
Jag vadade ut till flotten och tog plånboken, men när jag skulle tillbaka så hade det blivit mycket djupare. Då blev jag rädd för vattnet. Tog mig sakta mot stranden medan det hela tiden blev djupare. Försökte ta mig upp längs kanten men det gick inte, och jag bottnade inte längre heller.
Vattnet nådde ända upp till kanten på bron, jag försökte klättra över den men det gick inte, det var som om vattnet drog mig baklänges. Några människor kom gående emot mig för att hjälpa mig över kanten och bort från vattnet men innan de hann fram vaknade jag



Nu har det vänt igen och jag har blivit sjukare.. Blää :(



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0