.

Att be om hjälp.. Om det är så lätt att säga.. Då borde det väl inte vara så fördömt svårt att göra heller.. hmpf! Men uppenbarligen så är det ju det...



Guuud vad jag tycker om att skriva.. Det är lättare än de flesta andra saker.. Ord, meningar, kombinationer och uttryck.. Men faaan när det inte finns ord som räcker till.. För det gör de ju inte.. Är inte ens i närheten att räcka till..


Om jag hade en tidsmaskin, då skulle jag inte resa bakåt, fan i helvete att jag skulle!! (Försöker jag iaf intala mig).. Nä..  Det blir nog en resa framåt, för nu är är bägaren full. Det får inte plats mer, och lycka till med att tömma den..
Nu kommer det: Jag har jävlar i mig fått nog!!  Och det är så många meningar och ord som jag tänkt på under lång tid, som så gärna vill komma ut.. Slängas in i de rätta ansiktena.. Men nej..  Men det finns en sak jag kommer säga.. Eller för att vara helt ärlig så kommer jag försöka säga dem.. Har tappat räkningen på antalet kvällar och nätter som jag gått förbi platsen och tankarna ekat i huvudet men varit oförmögna att formas till ord och passera över läpparna.. Men nu ska de ut.. Om det bara så blir en viskning, den svagaste viskning, det räknas ändå.. När viskningen sedan når sitt mål, ja då är det försent. Då är det punkt... Jag SKA säga det, jag kommer säga det...

argh!! Vill inte alls jobba i morrn.. Ni vet när man har en sån där dag då man bara vill kura ihop sig under en filt, dricka varm Oboy och inte lyfta ett finger för att närma sig dörren.. Kanske se på film, lr ännu hellre, försvinna i en boks underbara, skyddande historia.. =) hmm.. Jag skulle vilja göra så någon dag.. Lr någon vecka kanske..
Men det går ju inte.. Det funkar ju inte så.. Finns inte tid till det.. Fan..