.

 

Nu har jag fått en liten översiktsplan över projekten under praktiken. Åh jag blev så taggad! Skräckslagen förstås. Hur ska jag klara det? Jag har ju varit ledig i ett helt år! Kunskapen finns väl nånstans i bakhuvudet, det gäller bara att plocka fram den. Trots nervositeten som ökat (rejält) så känns det faktiskt riktigt bra, och spännande. Det som känns jobbigast med alltihop är att jag ska vara utan min lilla baby hela dagarna. :/ Hon lär väl klara separationen bättre än jag. Hon är ju van att Mattias är hemma nu och vänder sig lika gärna till honom som till mig. Oftast i alla fall. Så Malva klara sig ju. Men hur ska jag göra det? Å andra sidan så blir jag säkert distraherad på praktiken, något är ju väldigt fel (med mig) om jag inte blir det. Åh spännande! :D 

 

Ang. registreringen på kursen så är jag fortfarande oregistrerad. Efter ett samtal med hon osm sköter det visade det sig att det har blivit något tokigt med registreringen för min klass så ingen verkar ha kunnat registrera sig. Det skulle tydligen åtgärdas idag så under den kommande veckan borde det fungera igen. Det värsta som kan hända är ju att CSN blir lite upprörda men jag tror inte det är någon fara. 

 

I morgon är det för övrigt ettårs kalas för min lilla baby. Hon fyller egentligen inte förrän på söndag men eftersom jag börjar praktiken på måndag så ville vi bara ta det lugn och vara själva på söndag. Jösses, på söndag är det alltså ett helt år sedan vi var på förlossningen. Ett helt år sen sen lillskruttan "ploppade" ut (om det ändå vore så enkelt) och skrek i en timme. Oj vad hon förändrats sen dess. Till det bättre måste jag säga. 

 

Nåja, nu har jag lugnat min iver gällande praktiken så nu ska jag väl fortsätta städa. Hallongegg och begynnande dumlefluff står i kylskåpen i väntan på lite kärlek. De får nog vänta ett par timmar till så att dumlen verkligen hinner kallna. Annars kan det gå åt pipsvängen och då får gästerna nöja sig med torra bullar och ett saftglas.