.

Hmm, jag har visst slappat en del när det gäller bloggen. Får visst ta och skärpa till mig lite på den fronten. 

 

Nåja, nu till inlägget:

Igårkvälls åkte vi in till stan, skulle hämta ut vårt ps4 som vi lämnade in eftersom det dummade sig. Egentligen fick vi ett helt nytt men eftersom det också dummade sig så kunde vi byta tillbaka igen. Game fixade problemet förstås, man behövde göra en uppdatering men det var mission impossible och så länge den uppdateringen inte var gjord så kunde vi inte utföra vissa saker på den. som tex att kolla på en film. Nåväl, Game uppdaterade den och nu är saken biff! Personligen kan jag väl tycka att det är märkligt att man måste uppdatera en sprillans ny konsoll det första man gör. Tokigt. 

 

Nåja, medan Mattias fixade det smög jag mig in på body shop. Kan inte minnas att jag varit inne på en sån affär med akt och mening att handla förut. Jag är i extremt stort behov av en riktigt bra hudkräm. Tänkte först prova nåt av alla ställen som ger hudbehandlingar, de lär ju ha en massa bra produkter. Men de lär ju kosta en mindre förmögenhet också så jag gav body shop en chans först. Det är här de psykiska besvären kommer in. Jag har, så länge jag kan minnas, haft problem med män. Eller problem är egentligen fel uttryck, jag undviker dem bara, om jag kan, och särskilt om jag är ensam. Varför vet jag inte men det har varit så så långt bak jag kan minnas (vilket i och för sig inte är så långt bak). De som jag redan känner går väl bra, men andra,"okända", nä fy! Ska jag tex be om hjälp går jag alltid till en kvinna om det går, likaså när jag ska välja kö på affären (fast där väger faktiskt köns längd in också, men bara lite, om kvinnans kö bara är 2-3 personer längre så väljer jag ändå den).

 

Nåja, när jag väl gick in på body shop och insåg att den enda personalen där var en man så var jag seriöst nära att vända i dörren och gå ut igen. Jag velade fram och tillbaka medan han hjälpte några andra. Innan jag hann bestämma mig för att gå så kom Mattias in och eftersom jag tjatat om hudkräm i tre  dygn så kunde jag ju inte gärna gå då. Sen kom mannen för att hjälpa mig. Usch! Eller usch och usch. Det var ju jättebra. Han verkade väldigt duktig. Sen var han ju über trevlig också.

 

Det hela resulterade i att jag inte köpte något alls utan fick med mig två krämer på prov hem (en dag och en nattkräm), samt ett presentkort som egentligen var på makeup rådgivning men han sa att jag kunde ta upp hudfrågor och sånt också. Presentkortet räckte för övrigt ända fram till slutet på mars eller nåt sånt. Det var bra för ofta när man får sånt så sätter de en kort tid på typ 1-2 veckor bara så man hinner inte använda det. 

 

Gårdagans flyktönskan (eller vad jag ska kalla det) har fått mig att grunna lite på det hela. Varför jag reagerar så där? För jag har verkligen, vad jag kan minnas, ingen som helst vettig anledning att känna så. Konstigt. Så sett är ju praktiken lysande för mig. De har ju, som många andra såna organisationer, en majoritet av män. Den är väl ren tur att jag faktiskt sitter vid en tjej. Fast vi sitter ju tre stycken tillsammans, varav en är en man. Och ja, jag vänder mig betydligt oftare till henne när det är något, men men, träning ger färdighet antar jag. 

 

Nåja, det är funderingar som får läggas på hyllan för idag ska jag kasta mig in i akademinsvärld, igen. Har studiedag idag så ska till bibblan och plugga. Borde egentligen redan vara där men en underbar liten baby tog sovmorgon och väckte mig inte förrän 8:15. Det tackar jag för! Snälla lilla Malva <3 Hon var orolig sent igårkväll så jag trodde vi skulle få en jobbig natt men den var ju helt okej. Och sovmorgonen var ju underbar! :D Första sovmorgonen på.. Tjaee.. Jag minns faktiskt inte.