.

Wohoo! Snart kan jag se ljuset på tunneln. Eller i alla fall på ena tunneln. Mitt ena reportage är snart färdigt. :D Är deadline denna vecka så jag stressar på och försöker få det klart. Jag har egentligen gott om tid, det är bara det att jag är så beroende av att barnen sover. Vilket Elsie för tillfället inte alls har lust med. Men i övrigt går skrivandet bra. Fastnade ett tag och tappade lite motivation för jag tyckte det var så dåligt, men efter lite feedback och andras tankar så är jag på banan igen. Antar att det verkligen är så att det den tuffaste kritikern är en själv. Så det är bra att man kan läsa sitt arbete genom nån annans ögon ibland.  :)

 

Känner mig förvånansvärt positivt idag. Trots den eviga sömnbristen, förkylning, bilfrånvaro och plånboksfrånvaro. Weird. :)

 

Jaja, nu tröttnade Pölsan på att ligga och titta på mig så nu får jag roa henne lite igen. :)

 

Just som jag satt och undrade över hur jag skulle överleva den här dagen så ringde Mattias och upplyste mig om att det fanns choklad hemma.  

 

"Här ska svullas" tänkte jag lyckligt och tryckte i mig fyra rutor. Blev så mätt av det att nu vill jag bara ha vatten. Hihi. :)

 

Men trots choklads underbara närvaro så känner jag mig lite sliten idag. Var barnvakt igår så då fick jag pang-bom pröva på att vara fyrbarnmor. Hehe. Nog för att jag passat barnen förut. Men inte så länge och inte under förutsättningar som inkluderar läggning av samtliga barn. Som för övrigt gick betydligt bättre än jag hade trott även om det bara var Leo som somnade. Elma slocknade faktiskt två gånger hon med och det trodde jag minsann aldrig hon skulle göra. Dessvärre vaknade hon när jag la ner henne. Men vi låg kvar i sängen (under högljudda protester från hennes sida) och tillslut så somnade hon om igen. Bara för att en minut senare bli väckt av Malva. Typiskt. :/ 

 

Men men vid 21 var vi på väg hem igen så jag kom faktiskt i säng i lagom tid vid 22. Men sen väcktes jag tre gånger i natt. En gång av Elsie, en gång av mig själv och en gång av Malva. Den enda oskyldiga i det här dramat är Mattias. :) 

 

Jaja, det var det. Nu ska jag väna uppmärksamheten mot jobb igen. Har en del jag ska lyckas hinna med. 

 

 

Elsie tyckte det var en utmärkt idé att göra morgon vid halv 6 i morse. Jag höll inte med men det struntade hon i så hon jagade upp oss allihop. Så nu är alla vakna (och Mattias är jobbet förstås) och vad gör Pölsan? Jo hon ligger och sover. Malva klättrade upp i spjälsängen och ruskade om henne, reaktion: Hon sträckte lite på sig och fortsatte sova. Haha, Elsie är en evil (trött) baby idag! 

 

Så i rena förskräckelsen har jag jobbat lite nu under morgonen, för Pölsan lär ju inte vilja sova sen när Malva är på dagis. 

 

Har lite folk jag ska jaga idag annars är det väl lugnt. Igår ringde de från vårdcentralen så jag har fått en tid till en psykolog. Känns sådär. Nu känns det så onödigt igen för det är mycket bättre nu. Men eftersom jag vet hur det är så ska jag gå dit i alla fall. Även om det känns onödigt just nu. Men tiden är inte förrän om 1½ vecka så det hinner ju hända en del på den tiden. 

 

Ikväll är det invigning av ett konstverk i vallås centrum. Tror jag ska släpa dit oss. Jag hoppas lite i smyg att det ska vara dåligt väder. Sjukt egoistiskt av mig. Men om det ösregnar kanske det inte kommer så mycket folk... :)

 

 

 

Har lyckats fastna i jobb av olika slag (dvs skribent-jobb och jobbsökar-jobb). Trots att jag inte ens ska jobba idag eftersom jag har Malva hemma. :/ Men nu tar jag en liten paus. 

 

Innan jag drog igång jobbandet och CV-skrivandet så var jag och tjejerna iväg till öppna förskolan. Var ju rent av trevligt. Men det tycker jag nog bara för att vi var så få. Under de första 40 minutrarna var det bara jag och barnen och Tina (hon som håller i det) där. Sen kom det en pappa med dotter samt en kvinna till. Sen blev vi liksom inte fler. Och i min värld var det rätt lagom. Jag hade kanske klarat av nån till men inte många fler. 

 

Tjejerna tyckte i alla fall att det var skoj. Jag fick lite dåligt samvete att vi inte stannade ända tills de stänger men jag behövde som sagt komma hem och jobba. Elsie tappade humöret på hemvägen, hon ville inte alls ligga i vagnen så hon var jätteledsen. Men efter intensivt ammande i en kvart och sen lite mer tårar när jag la ner henne i sängen så slocknade hon. Och nu sover hon trots att jag sitter här och skriver. Hon brukar ju vakna av det ibland. 

 

Jaja, nu ska jag fortsätta min paus med att leka lite med Malva. Får passa på att bara vara med henne medan Pölsan sover. 

 

 

Skrev ett låååångt inlägg från telefonen. Som tydligen försvann. Skitgrejer! :@

 

 

 

 

Idag slog vi personligt rekord i pengaspendering på Gekås. :S Men det var mestadels vettiga saker. Om man nu kan lägga leksaker i den kategorin. Men det är ju faktiskt jul snart. Och Malva fyller år i januari så... Och vi har inga direkta planer på att åka tillbaka till Gekås i närtiden. Saknas det något så smörar vi nog in en liten inköpslista nånstans. ;) :D 

 

Elsie var rena rama drömmen på förmiddagen då hon sov fram till halv 11 typ. Sen sjönk hennes humör ju mer klockan blev för hon blev så trött. Var nog för många intryck också. Malva var rätt snäll hon med. Hon gillade det nya lekområdet skarpt. Och jag gillade amningsrummet som de hade där. Dels för att det var bara jag som använde det och dels för att fåtölerna där var riktigt bekväma. Undrar vart de köpt dem..? 

 

Väl hemma har vi (mestadels jag) sorterat ut alla kläder. Lika bra att börja tvätta ur alla kemikarlier på direkten. Så ikväll går tvättmaskinen varm. Malva har jag bänkat framför teven och Elsie sover för tillfället. Mattias är iväg och roar sig med några arbetskompisar. Goodie, kan vara kul för honom att hitta på något annat. Inte för att han brukar klaga, han klagar typ aldrig. Jag har tur jag. :) 

 

Så själv ska jag som sagt roa mig med tvätten. Sen när jag lagt Malva drar jag väl igång någon film. Vem vet, jag kanske slår på stort och poppar lite popcorn. Försökte mig på det härom kvällen, men det var så länge sen så jag "råkade" dränka dem i olja. De gick förvisso att äta men hälften förblev opoppade och det var fullt med olja i botten. Bättre lycka nästa gång. 

 

 

 

 

 

Igår samlade jag mod och ringde vårdcentralen. Har funderat och övervägt det jättelänge. Men det är hög tid att ta tag i saken. Jag har ett psykiskt mående som åker bergochdalbana. Efter varje gång jag blivit bättre så är jag naiv och tror liksom att det ska fortsätta vara bra. Men det fortsätter aldrig.

 

Sakta men säkert trillar jag dit igen. Det är ingen nyhet. Så har det varit i över ett decennium (känner mig gammal som kan skriva så). Så igår velade jag hela morgonen och förmiddagen. Samlade mod. Och det svek mig eftersom jag slänge på luren vid ett tillfälle (detta var innan jag kommit fram till någon person att prata med alltså). Men sen blev det av tillslut i alla fall. Och nu inväntar jag en tid för att få gå och träffa en kurator. Kvinnan jag pratade med igår verkade sugen på att boka in mig på en tid till en läkare så att de kunde sätta in medicin på mig direkt. Men jag tackade nej. Det kanske var dumt. Jag vet inte. Men jag har egentligen ingen lust att vara medicinerad. Alltså, visst hjälpte det mig förut när jag åt det (men det jag tror att Prällen var till stor hjälp också). Och dosen jag åt var inte ens särskilt stark. Men jag vill ju liksom bli bra för alltid. Fast det kanske inte ens är möjligt.

 

Min släkt tycks krylla av psykiskt eller känslomässigt instabila människor så jag är väl bara en i raden. Men jag är ändå inte ute efter en kortsiktig lösning. Så därför vill jag inte äta någon medicin alls innan jag fått träffa någon. Dessutom skulle jag säkert behöva avbryta amningen om jag får medicin. Usch. Det känns fruktansvärt. Jag har egentligen ingen lust alls att gå dit. Och idag känns det ännu märkligare för jag mår dessutom bättre idag än igår (troligtvis för att nästan hela gårdagen spenderas i totalt känslomässigt kaos som resulterade i att jag somnade efter samtalet till vårdcentralen och jag vaknade först vid typ kvart i fem på eftermiddagen när Malva vaknade och väckte mig. Ni kan ju gissa hur svårt det var att få henne att somna på kvällen). 

 

Men jag lever på hoppet. Att en dag vara fri från alla oroligheter som river sönder från insidan. Det är så märkligt hur något kan sitta i huvudet men kännas så tydligt i kroppen. Något som inte går att se eller som går att ta på. Men som ändå känns så tydligt. Märkligt. 

 

Jaja, det här blev ju ett föga upplyftande inlägg. Trevlig-helg-nu-går-vi-och-tittar-på-skräckfilm. Typ. Men jag känner mig inte så extremt dyster idag faktiskt. Oavsett hur det här inlägget framstår. 

 

På tal om helg.. I morgon ska jag och Mattias till Gekås. Jag har sett fram emot det hela veckan. Men nu gruvar jag mig och har inte riktigt lust med det. Kommer säkert vara jättemycket med en massa idiotmänniskor där som kör på en med kundvagnarna och nyser streptokocker ner i halsen på en. :S Men men, om vi bortser från alla människor (och från deras streptokocker ;) ) så kanske det kan bli trevligt. Malva ska få vara i Falkenberg och leka med kusinerna medan Jag, Mattias och Elsie åker och handlar. Jag är väldigt frestad att lämna Elsie också. Men jag vågar inte eftersom jag inte vet hur länge vi blir borta. Elsie är väldigt duktig med flaskan nu (hon och Mattias har varit jätteduktiga med träningen). Men om vi blir borta i kanske 6 timmar så skulle det vara sjukt jobbigt för mig för det är ju inte bara hon som behöver amma. Jag behöver henne också. 

 

Jaja, det var lördag det. På söndag är det dags för bad igen. Jag har läxat upp mig själv nu så jag ska ha bättre tålamod med Malva. Inte för att jag skällde på henne eller så sist. Men jag blev så stressad inombords eftersom jag får prestationsångest av typ allt. Vad spelar det för roll om vi inte hann göra alla övningarna. Skitsamma, huvudsaken är ju att vi har roligt. Punktslut!

 

 

Hmm.. Jag borde verkligen lära mig att hantera stress. Ska snart iväg för ett möte med jobbet på kontoret. Eftersom det är tisdag (och dessutom eftermiddag) så måste båda barnen följa med. Och jag har nu stressat över det i en halvtimme (okej, jag har stressat över det sen igår men stressat allvarligt i en halvtimme). Har högre puls och känns nästan som om händerna ska börja darra..? Om jag vore en gnagare hade jag väl dött av stress vid det här laget.

 

Har satt mig här framför datorn enbart för att försöka varva ner tankarna lite. Och för att jag inte ska väcka Elsie för tidigt. Är så jobbigt med så små barn, ska man väcka dem för att ge dem mat och sen riskera att de är trötta och sura eller ska man låta dem sova och ha en pigg och glad baby men då ta risken att de istället blir hungriga och arga efter en stund?! Pölsan åt så mycket innan hon somnade (tror jag) så jag tar risken och låter henne sova. De på kontoret är ju redan införstådda med att båda barnen är med och att jag inte kan stanna hur länge som helst. Men jag känner mig ändå stressad. Det är så dumt, finns inte ens något att stressa över, är bara ett kravlöst möte liksom. Men ändå sitter jag här med prestationsångest och det känns som om hjärtat ska explodera typ. Tror jag varit hemma för länge... 

 

 

Gäääsp vad trött jag är. Blev helt slut efter badet. Inte så konstigt kanske för Pölsan väckte mig fyra gånger i natt. Varav hon höll mig uppe i strax över en timme en av gångerna. :S Så i morse hade jag stora förhoppningar om sovmorgon. Men det blev det inte. Mattias tjurlåg (han vaknade inte av Elsies gnäll) tills jag "sparkade" upp honom vid 7 med order om att ta Elsie. Men Malva kom och la sig hos mig och pillade på mig och puttade på mig med iskalla fötter så det var bara att pallra sig upp. Mycket besviken. :( 

 

Mattias badade med Elsie idag. Tror det hade gått ganska bra. Men de tjuvdök idag! :O Jag som ville vara med när hon skulle dyka. :( Första gången sa de att dyket skulle komma vid tredje träffen men så dök de redan idag istället. När jag fick veta det så skämtade jag och sa att vi måste skaffa ett barn till eftersom jag missade både Malvas och Elsies första dyk. Malva den gullungen flinade sådär härligt busigt och sa då att jag fick dyka med henne. (Okej, hon sa inte exakt så men det var det hon menade). Sötis. 

Men det var extremt mycket mer ansträngande att bada med Malva. Inte för att hon är större och tyngre. Det störde mig inte. Det jobbiga var att hon var helt borta. Det var så mycket intryck så hon märkte inte ens att jag försökte kommunicera med henne. Kändes som om det nästan inte var en enda övning som fungerade idag. Det fanns så mycket att titta på så Malva glömde typ bort att existera eller nåt. Hon lyssnade inte på mig, tittade nästan aldrig på mig heller. Så bara det var påfrestande. Antar att det kanske blir bättre när vi gått några gånger och hon blir mer van. Om inte får vi väl åka dit några gånger extra och vänja oss/henne vid miljön..

 

Det var det. Nu ska jag väl åstadkomma något. Kanske. Kan inte bestämma mig för om jag ska gå och lägga mig direkt när Malva somnat eller om jag ska sitta uppe en stund. Vill förlänga helgen genom att vara vaken, men samtidigt vill jag sova för jag ska jobba i morgon. I-landsproblem. I know.  

 

Det gick väl sådär att jobba idag. Pölsan var inte helt medgörlig. Alltså hon var relativt snäll, som vanligt. Men hon vägrade sova, så nästa gång ska jag dels väcka henne tidigare och sen åka en sväng med bilen först och söva ner henne innan jag åker till jobbet. 

 

Men det är inte därför jag är ledsen (syftar till rubriken). Egentligen är ledsen inte ens rätt ordval. Jag vet inte ens om det finns ett ord som har en passande beskrivning, ångest? Kanske?

 

Det är svårt att missa allt prat om alla flyktingar. Missar man det har man verkligen ansträngt sig. Och de senaste dagarna har jag börjat ta åt mig allt mer av det. Trots att jag vet så väl att jag inte borde läsa tidningen eller kolla på nyheterna eftersom jag inte kan sova om jag gör det. Men det resonemanget är ju så vansinnigt själviskt. :@ Vad har jag för rätt att sova gott i min trygga säng medan andra har det illa. Riktigt j*vla illa. :( 

 

Det sprids bilder på drunknade barn och jag får ont i magen. Och det som är mest irriterande är att vi ändå sitter här, en trygg majoritet i europa och inte gör ett skit. :S Barn och föräldrar drunknar, jagas och dödas och jag oroar mig över att jag inte kan sova. Hmpf! Skäms för fan! Inte för att det gör någon skillnad för dem huruvida jag sover eller ligger vaken och tänker på dem om nätterna. Det gör ingen skillnad att jag ser bilderna. Lättade människor. Sjuka människor. Sårande människor. Döda människor. Små döda barn som aldrig fick uppleva något annat än rädsla och flykt. Som aldrig fick chans att se hur världen kan vara. Hur den borde vara. 

 

Det gör dem ingen skillnad alls huruvida jag tänker på dem eller inte så länge jag inte gör något åt det. Idag är en sån där dag. En sån där dag när jag bara är så kass! Och resten världen är också kass.  

 

Här sitter jag och funderar över hur vi ska rymmas i vår tvåa. Och över hur Elsie mår efter sin vaccination. Och om Malva hade roligt på dagis. Och om vi kan trängas i bilen ett halvår till innan vi tvingas köpa en ny. Muttrar inombords över att jag måste laga mat för det är ju såååå jobbigt och såååå tråkigt idag. Men inte alltför långt bort är det tusentals människor som vallas omkring mellan gränsarna. Människor som gråter av förtvivlan, rädsla och sorg. Eller kanske människor som inte gråter alls. Människor som är så utmattade att de varken kan eller orkar gråta. Eller människor som är döda.

 

Ångest. Det är en mycket litet ord som inte klarar av att fylla upp vad som egentligen ska beskrivas. 

 

Världen är skit. 

 

 

 

---

 

Eller.. Egentligen borde jag väl inte kalla det för ologisk rädsla. Snarare bara rädsla. För rädslan är ju i högsta grad logisk för henne. Jag syftar på Malva. 

 

Hon är rädd för något i sitt rum. Hon kan inte sätta ord på vad det är. Och när jag frågar om alla de klassiska sakerna (tex, bonden som hon brukar kunna vara rädd för) så svarar hon nej. Jag erbjöd henne att komma upp i min famn och peka på vad som är läskigt. Men hon vågar inte ens titta åt det hållet och jag fick absolut inte lyfta upp henne ur sängen. Stackars lillan. :( Känner mig bara så maktlös. Känns inte alls bra att hon ska ligga där ensam och vara rädd. Men efter frågor och diskussioner så sa hon bara åt mig att hon ville sova. Så nu sitter jag här. Och har dåligt samvete. :/ 

 

Känns som om kvällen bygger upp inför en orolig natt. Pölsan är inte överlycklig heller. Har vaccineras idag så även om hon är relativt snäll så är hon ju inte överlycklig direkt. Och hon är MYCKET snuttig och vill helst bara sova medan hon snuttar. 

 

Men själva vaccineringen gick rätt bra. Visst blev hon ledsen men det gick över relativt snabbt. Huvudet följer kurvan fint, längden och vikten har sackat lite. Men det är så lite så det är obetydligt. Hon ligger lite under medel där, men det kan man inte tro när man ser henne. Min lilla knubbis.  

Blir mycket snack om att jag inte sover.. Men när man inte  får sova så mycket/bra så kretsar det mesta runt det..

 

I natt väckte hon mig faktiskt bara en gång. Vid midnatt. Men då höll hon mig vaken i över två timmar.. :/ Vid ett tillfälle väckte jag t.o.m. Mattias för att få lite moraliskt stöd. Längtar till helgen. Naiv so, jag är har jag siktet inställt på en sovmorgon till typ 8. <3

 

Hmm.. Ovanstående text skrev jag för två dagar sen. Sen hann jag liksom inte längre och sen glömde jag uppenbarligen bort det. Nu såhär med facit i hand kan jag meddela att det inte blev någon sovmorgon till 8. Jag fick snällt pallra mig upp 6:30 i morse. :/

 

Nu är det ju i alla fall helg. Härligt. Men både jag och Mattias var helt slut. Var så trötta igår att vi gick och la oss 22 och båda tyckte det kändes som om det var mitt i natten. Har varit trötta idag med men det blev lite bättre när vi tog och åkte till Oskarström. Är Oskarströmsdagarna i helgen. Vi tittade runt lite och spelade bort lite pengar. Malva fick även åka karusell för första gången (ensam dvs, vi åkte ju Kaninresan på Liseberg i vintras). Hon gillade det skarpt. Men vid andra åket på griståget blev hon lite väl kaxig och evisades med att stå upp. Busungen min.

 

Efter dagens äventyr lär nog Malva somna direkt och sova som en stock (hoppas vi i alla fall). Själva ska vi bänka oss framför teven och kika på Avengers age of Ultron. Började titta igår men vi var som sagt så trötta att vi t.o.m. stängde av mitt i. Till detta blir det förstås godis. Ikväll prövar vi den nya från Marabou.

 

Ack vad naiv jag var igår! I natt fick jag snällt pallra mig upp vid 1, 3, 4, 5, 6 och sen upp för dagen kl 7. Enda anledningen till att jag inte behövde gå upp 2 var troligtvis för jag jag inte ens kommit i säng då, fick nämligen lägga mig 02:15 efter att ha varit uppe i en timme och en kvart. 

 

Men Pölsan är lycklig som vanligt. 

 

Och jag är senil. Körde Malva till dagis i morse eftersom jag hade glömt att det var stängt idag. Är stängt både idag och i morgon p.g.a. utbildningar. Så vi gick till lekplatsen en sväng istället. 

 

Sen har vi bara härjat här hemma. Ska väl fortsätta mitt städprojekt i Malvas rum. Ska bara samla lite motivation först. 

Oj, nu är det visst två veckor sedan jag senast skrev. Jag har haft ganska fullt upp. 

 

På tisdagen förra veckan åkte vi (jag, Mattias, mamma, barnen och Dunder) till Öland. Det var skönt att ha några förberedelsedagar där, även om det kändes som det blev hektiskt mot slutet. 

 

 

 

 

På fredagen anlände alla gästerna. Jag och Mattias inväntade dem sedan åkte vi till hotell Skansen med Elsie. Vi hade tur och blev tilldelade ett rum där tidigare under dagen (när vi ville boka rum var det nämligen fullt och vi hade fått ställa oss i kö). Givetvis hade vi lyckats pricka in att hålla bröllopet samtidigt som tävlingen Iron man skulle hållas. Snopet. Men det det gick rätt bra ändå. 

 

På lördagen spenderade jag mesta tiden hos frissan, närmare bestämt tre timmar. Sen möttes vi upp av Anders och Hanna som fotade oss. Skoj. 

 

Vigseln var klockan 14. Vi förlängde den lite med tre dikter. Malva hade fått i uppdrag att agera ringbärare. Hon var inte överdrivet intresserad av vigseln utan hon sprang iväg eftersom allt annat var mer spännande. Haha. Lillskruttan. :) Det enda jobbiga med vigseln var getingarna som lockades  till min bukett. Jag är väldigt tacksam för att jag valde att inte ha några blommor i håret. 

 

Efteråt bar det iväg igen för lite mer fotande. Vi försökte även få kort på barnen med varken Malva eller Elsie var med på noterna så vi fick ge upp efter ett tag. 

 

Men det var en bra dag, vi hade fint väder, maten var god och tårtan lika så. Såhär i efterhand känner jag att jag inte minns så många detaljer. Tror jag mest gick på autopilot. Men vi hade det bra och vi är nöjda. :D 

 

 

 

 

 

 

Dagen därpå blev det en hastigt ihopslängd namngivning för Elsie. Det var så stressigt och oplanerat (inte så konstigt heller, jag får skylla mig själv) så det var väl snarare en hejdå lunch än en namngivning. Men det var trevligt ändå. Pölsan kommer ju ändå inte komma ihåg något. Synd bara att det var några grader för varmt. Hon fick nämligen låna sin gammelgammelfarmors dopklänning (som förövrigt även är hennes namne). Är ganska speciellt eftersom den klänningen är 100 år gammal i år. Men det var som sagt varmt och Elsie var inte så sugen på att ha kläder på sig. :/ 

 

De flesta åkte hem på söndagen. Då passade vi som var kvar på att åka in till Färjestaden och käka lite glass och gå en liten sväng. Det var himla mysigt. :D 

 

På måndagen åkte även vi hem igen. Har ränt lite men även  hunnit med lite mysig "bara vara" tid. Blev en sväng in till stan en dag och igår åkte vi till stranden. Följt av en obligatorisk glass förstås. Hehe. 

 

Idag lämnade vi av mamsen på tåget. Känns som om dessa två veckor bara sprungit förbi. Mattias fyller år idag och det har vi knappt hunnit med. :S Och hans semester är snart slut för han börjar jobba på måndag igen. Stressigt stressigt.  Men vi har haft det bra. :) 

 

Nu när vi är hemma igen och mamma är på väg hem så ska jag kontakta min chef för det är dags för mig att börja jobba lite smått också. Just nu känns det sådär, det är ju rätt sköt att vara ledig och ta igen sig efter allt stressande. Men bara jag kommer igång så känns det nog bra. :) 

 

Känner att det här inlägget är väldigt spretigt. Vill hålla det kortfattat men ändå få med så mycket som möjligt.

 

På söndag får vi nog besök en sväng och sen åker vi till Falkenberg och firar lilla Elma som fyller två år (på lördag). Sen är det vardag igen. Och nästa helg ska vi börja simma/bada med tjejerna. Ska bli skoj, tror de kommer gilla det båda två faktiskt. Blir babysim för Elsies del och minisim för Malva. 

 

Det var det. Nu är det tredje gången jag skriver på det här inlägget. Med småbarn är det svårt att hinna göra samma sak någon längre stund. Tur man oftast kan återuppta saker där man slutade. Dags att återgå till familjen. Nu har Mattias fått roa flickorna själv rätt länge. SAMTIDIGT som han städar köket. Och jag sitter här. Ja.. Lite dåligt samvete har jag nog. Särskilt med tanke på att han fyller år idag. 

 

Hejsvejs! Jag ska försöka skriva inom två veckor. Men jag lovar inget. ;)

 

Igår kände jag mig lite mosig på morgonen. Fortsatte och blev bara värre under dagen. Visade sig att jag hade fått feber. :( Hade mjölkstockning också så tror att  det kanske berodde på den. Mjölkstockningen släppte nämligen under dagen igår och idag är jag också feberfri. Känner mig fortfarande mosig men inte lika mycket. 

 

Har satt igång att baka lite till namngivningen. Blir inga massiva påhitt direkt, nästan allt fokus ligger ju på bröllopet (hur i hela fridens namn tänkte vi när vi la det på två dagar i följd?!?!!?!?!?!). Nåja, det blir nog bra. Testade att göra minimuffins, de blev faktiskt förvånansvärt bra, bättre än förra gången. Hoppas bara de är lika saftiga efter att ha legat i frysen i 1½ vecka.

 

Utöver bakandet så ska jag försöka färdigställa festhäftet. Vi skrev ut vår gästbok igår och idag sydde jag ihop den med symaskinen. Var fruktansvärt nervös inför det momentet men trots att litet misslyckande på bokens/häftets baksida (undertråden korvade sig av nån underlig anledning) så är jag rätt nöjd ändå. Den korvade undertråden kan man säkert gömma på något vis. Goodie. Nu ska jag bara återupprepa proceduren, en sisådär 20 gånger med festhätet också (när det väl är färdigt dvs). Creepy! 

 

Men det lär knappast bli idag. Just nu lagar jag lunch, trott eller ej. Och sen ska jag övertala Malva att sova. En ilsken och övertrött lillPölsa somnade alldeles nyss. Hon lär väl vakna lagom tills Malva somnat. I eftermiddag bär det av till affären en sväng. Måste införskaffa fler muffinsformar för de tog visst slut. :/ 

 

Håller även tummarna för att det kommer några paket att hämta ut. Väntar fortfarnade på en massa kläder vi beställt. Blir lite (MYCKET) besviken om de inte kommer innan tisdag nästa vecka för då åker vi ju till Öland. 

 

Jaja det var det. Nu behöver lunchen faktiskt lite uppmärksamhet om inte den ska bli bränd. Adjöken!

 

 

 

 

Jaha, då var helgen snart slut igen. :( Fast jag borde inte klaga på den, Elsie har bara vaknat en gång de senaste nätterna. Underbart! Och i natt tror jag faktiskt inte hon skulle vaknat alls om inte Malva väckt henne. Barnen tycks koordinera för oftast när Elsie sover dåligt så sover Malva bra, och tvärt om, händer bara ibland att de prickar in och sover dåligt samtidigt. Det är väl egentligen både bra och dåligt. Jag och Mattias (oftast jag) får aldrig någon helt bra natt, men vi får ju inte så många jättedåliga nätter heller.

 

Igår var jag hos specsavers och gjorde undersökning för linser. Fick med mig någon ny sort hem att prova. Snacka om skillnad mot dem jag haft innan. Dessa är säkert mycket dyrare (har inte vågat kolla upp det ännu), men det är det nog värt med tanke på att de är mycket bekvämare. 

 

På eftermiddagen åkte vi till Falkenberg och blev bjudna på middag. Sen fick barnen leka på lekplats där. Härligt. :) Kvällen avslutades med dubbelfika och lite spel (Talisman). Dessvärre tröttnade både Pölsan och Malva så vi fick som vanligt åka hem när vi i princip bara hunnit komma igång. Synd. Dubbelfikat bestod av rockyroad kladdkaka samt en tårta som vi tog med oss resterna av en tårta vi fått av min svärmor. Mumsigt. :) Vem det än var som fick för sig att svärmödrar var onda/dåliga (med tanke på hur de portärtteras i många filmer) kan ju omöjligt ha träffat min. :)

 

Idag sticker vi till eurostop och kikar på kläder till Mattias och skor till mig. Väntar bara på att de ska öppna.

 

(Malva bestämde rubrik)

Alltså jag hoppas verkligen vi (dvs jag) får börja sova mer snart. I natt vaknade Elsie återigen 3 gånger, det låter lite, men jag kom i säng vid 22:30. 00:30 vaknade hon första gången. Sen 03:00 och slutligen 05:30. Notera att vi då är uppe ca 30 minuter vid varje tillfälle, ibland mer och ibland lite mindre. Sen var det dags att gå upp vid 7. Och Malva vat stökig både igår och inatt. Somnade inte förrän efter 21 (??!). Hon var väldigt orolig och ledsen. Och hon vaknade och skrek som en stucken gris vid 3 på natten och skulle prompt till mig. Men jag satt givetvis och ammade. Så Malva fick ett vansinnesutbrott och var nära inpå hysterisk. Mattias var så lugn och tålmodig så efter många om och men fick han henne tillslut att somna om. Men sen vaknade hon under natten igen och då fick hon sova i vår säng. 

 

Och nu på dagen är Pölsan övertrött. Sover gärna om hon får ligga och tugga på mig med sina huggtänder 
(känns det som). Men om jag lägger ner henne så vaknar hon. Alternativt så ger hon mig falska förhoppningar och fortsätter sova tills jag lägger mig ner och försöker slappna av. Då är det kört. :(

 

Malva sover i alla fall. Skönt att någon av oss får göra det.

 

Anledningen till mitt trötthetsgnäll är att jag i morse fick för mig att den bärbara datorn var vår babysitter. Det var så märkligt. Jag såg att babysittern stod på golvet nedanför datorn som stod på bordet. Ändå sträckte jag mig mot datorn som för att sätta Elsie "i" den. Nåja, fick mig ett gott skratt kan jag lova.

 

Något som var mindre roligt var att jag fick rejäl yrsel på väg hem från dagis när jag hämtat Malva. Blev rädd och trodde jag skulle svimma eller köra av vägen. Var väldigt otäckt. Tror mitt blodsocker har något med saken att göra också eftersom det inte är första gången jag blir yr vid just den tiden. 

 

Jaja, det var det. Nu ska jag dagdrömma om bättre tider. Tider när jag inte ammar.

 

 

 

Alltså.. Rutiner är ju rätt nice att ha. MEN gud förbjude att man petar på dem! Hela vår morgon har varit lite upp och ner eftersom Malva somnade sent igår, sov oroligt och var tvungen att väckas i morse. I gengäld väcktes Pölsan av mitt alarm (hon brukar vanligtvis inte bry sig om det). Så ungen som skulle upp tidigt tog sovmorgon och ungen som brukar ta sovmorgon vaknade alltför tidigt vilket  resulterade i att hennes goda tålamod tog slut lagom till den tid jag brukar väcka henne. Och nu är hon trött, grinig och snuttig. Vill sova men kan inte om inte hon får snutta på mig. Vilket jag inte uppskattar eftersom jag genomlider helvetets alla plågor när jag ammar (känns det som i alla fall). Snacka om att dagen började fel. Hoppas den går till sig så småningom. 

 

I lördags lurades Mattias iväg på sin svensexa, hihi! Tror de hade de rätt skoj. :D Och igår bar det av till Göteborg för att fira lilla Willgott som fyller två år i morgon om jag inte minns fel. Vi kom fram sent för att Elsie fick frispel och tvingade oss att vända hemåt igen (vi hade knappt hunnit iväg ändå) så jag kunde amma henne (hon var egentligen inte hungrig utan bara varm men amningen är ju det som snabbast lugnar ner henne). Sen var det en drös med olyckor längs vägen så vi kom fram ganska så sent. Synd. Nästa gång får vi minsann åka 3 timmar i förväg tror jag för det var samma visa sist vi skulle till Göteborg. Då blev vi också sena på grund av olyckor eller nåt. 

 

Jaja, det var det. Nu ska jag plåga mig lite till med den där lill snuttgrisen jag har här hemma idag. 

 

Jag fortsätter väl gnälla om mina nätter i hopp om att de ska bli bättre nån gång. Den här natten var rätt jobbig av flera anledningar. Dels så vaknade Elsie redan vid 23, sen igen 02:20 Och igen vid 4 och igen strax efter 5 i morse. Sista uppvaket fick jag inte lägga ner Elsie spjälsängen mer så tog henne till vår säng strax före 6, men lagom tills hon hade somnat och jag skulle göra ett försök så var det dags för M att gå upp och i samma veva kom Malva. 

 

Men även om hon vaknade många gånger och jag knappt hann somna om emellan så var det inte det jobbigaste. Vid tre-tiden i natt började det nämligen spelas högljudd musik inne i köket. Den bärbara datorn står ju där inne och jag hade lyssnat på youtube tidigare under dagen men istället för att kryssa fliken med musik så hade jag bara stängt ner skärmen eftersom datorn då går ner i viloläge och automatiskt pausar allt. Men i natt började musiken plötsligt spelas igen (och nej, ingen av oss hade varit inne och pillar på datorn). Jag satt ju och ammade så fick väcka Mattias som fick gå in till köket och "starta" datorn för att sedan stänga av musiken. Det var weird. Men teknologi är ju som den är så det finns säkert en logisk förklaring. Men man blir ju lite halvrädd så där mitt i natten.

 

Sen när jag lagt mig efter det så hade jag en konstig dröm. Som jag inte ens vet om det var en dröm eller om det var verklighet. Jag vet fortfarande inte om det var en dröm eller om det var verklighet. 

 

Grejen var att jag hade precis ammat färdigt och lagt Elsie. Jag mig i vår säng och blundade och försökte somna. Men så kände jag ett starkt obehag och hörde ett knäpp. Då slog jag upp ögonen igen och såg att det lyste från köket eller badrummt (ser bara att det lyser när man har huvudet ut mot hallen, ser såklart inte varifrån). Jag blev lite rädd och irriterad men blundade för jag tänkte minsann INTE gå upp och undersöka saken. Var det tänt fick det minsann vara tänt också. Obehaget bara ökade och när jag öppnade ögonen igen så var det släckt. Sen var den ömsom tänt och ömsom släckt med ojämna mellanrum när jag öppnade ögonen och jag kände hela tiden ett hemskt obehag. Jag kände mig rädd och orolig och försökte säga "ge faaan i lampan". Men det kom inga ord (det är detta som tyder starkt på att det hela var en dröm). Varje gång jag försökte prata så kunde jag inte få fram det jag villa ha sagt. Och det var lika skrämmande och irriterande som "lampans" beteende.  Tillslut tröttnade jag och ville vända på mig men vågade inte ha ryggen fri. Så jag väckte Mattias och bad honom hålla om mig. Vilket han också gjorde. Och detta hände faktiskt på riktigt. 

 

Antar att jag måste ha somnat och sedan drömt och sedan vaknat igen utan att ha märkt att jag gjorde det. Det var väldigt obehagligt i alla fall. :( 

 

Oh, en sak till: igår på kvällen lossnade någon plastgrej som sitter i fläkten i köket. Mattias sa att det var märkligt för den sitter ganska så hårt, han fick ta i lite för att klicka tillbaka den på rätt plats. Och nej, ingen av oss hade städat eller rotat där omkring. 

 

Jag vet att jag är väldigt trött (jag slocknade efter jag lämnat Malva på dagis och sov 1½ timme. Nu när jag vaknade så trodde jag det var morgon (som i ny dag) och jag blev både ledsen, arg och stressad över att vi försovit oss). Men jag vetetusan om jag tycker min trötthet är förklaring nog till alla myskogrejer som börjat hända här hemma. Jaja, det finns kanske en logisk förklaring för det hela. Men det är INTE roligt att gå upp fyra gånger per natt och amma när man är mörkrädd och det händer en massa spooky saker. Inte ett dugg roligt. :(

 

Idag har jag dessutom fått ytterligare en whitespot, har nu tre på samma sida. Som om det inte var illa nog fick jag mjölkstockning också. Förkunnade för Mattias idag att om detta inte går över så tänker jag sluta amma. Jag tänker INTE ha det såhär i 6 månader till i alla fall. Never ever! Jag kanske skulle överväga det om det fanns en sida som inte gjort ont. Men som det är nu gör det ganska ont på ena sidan och helvetets-alla-plågor-ont på den andra sidan. Inte okej. :/

 

ZzzzZzzz! Natten som varit var inte snäll mot mig. Jag fick trots allt fyra timmars sömn tillslut (2x2). Jag gav upp vid midnatt och lät Pölsan sova i vår säng. Då sov han faktiskt ända till strax efter 2. Jag hade lite svårt för att somna. Var väl övertrött. Dessutom har jag ju svårt att sova bredvid barnen. Är så rädd att det ska hända något. Nåja, vid halv 3 fick hon alvedon igen och sen höll hon igång till halv 5 i morse. Då fick jag äntligen lägga henne i spjälsängen. Jag själv lyckades varva ner och lägga mig igen vid 5 och väcktes sen av Malva klockan 7. Då låg telefonen intill mitt ansikte. 1 minut efter att alarmet ringt. Har inget minne av att alarmet ens ringt så jag misstänker att Malva kanske redan var vaken och hade klättrat upp i vår säng. Tror Malva stängde av alarmet för jag har inget som helst minne av att jag gjort det. Eller att jag ens petat på telefonen. Och det var som sagt Malva som väckte mig. Tur det, annars hade vi väl missat dagis. 

 

Jaha, om jag nu sovit så dåligt, varför vilar jag inte nu då? För ja, Pölsan ligger faktiskt och sover. Men jag ser ingen mening med att ens försöka eftersom jag ska hämta Malva om en timme igen. Är rädd för att somna försent så jag bara kommer vara tröttare. 

 

Elsie är i alla fall feberi idag. Hade en temp på 37.6 i morse, fast då hade alvedonet inte helt gått ur kroppen. Har inte kollat något mer, och det tänker jag inte göra heller så länge det inte finns stark misstanke om att hon fått feber igen dvs. Tror jag tog hennes temp 7-8 gånger igår. Stackars liten. :(