Galenpanna i stresstider
När jag studerade (och även efter) poppade det upp artiklar i mina flöden om ingenjörsjobb och stress. Jag tyckte innehållet i dem kändes långt borta och var inte applicerbart på mig själv. Men nu är smekmånaden (året) verkligen slut. Den senaste tiden (senaste två veckorna dvs) har jag varit stressad när jag gått och lagt mig och stressad när jag gått upp på morgonen. Jag har börjat åka till jobbet lite tidigare (stämplar in vid 06.30 istället för vid 7 så det är ju inte jättemycket tidigare) och har svårt för att åka hem när jag ska. Om det inte vore för att det är jag som hämtar på förskolan så skulle jag nog jobba betydligt senare. Tror även jag kanske behöver ta kontakt med vården igen. Var kanske inte så bra att jag slutade med min medicin ändå. Är mycket känsligare nu. Är lite svårt att avgöra om det beror på ett ihopplock av saker eller avsaknaden av medicin. Men jag har noterat att vissa saker börjat komma tillbaka. Är lite oroligare av mig igen. Inte alls i den grad som det var förut. Men idag fick jag för mig att nån kanske skulle dö. Antingen jag själv eller Mattias. Enbart baserat på att Mattias skrev i ett sms att det var nåt som kändes konstigt. Alltså jag fattar ju att jag låter helt knäpp. Det är helt knäppt. Men det är ju ingen hemlighet att jag haft problem med katatroftankar förut. Det störiga är att jag själv ser mig som en logisk och mycket analytisk person. Så himla störig att man måste vara knäpp också. Nåja, det höll inte i sig överdrivet länge (fast det beror kanske på vad man jämför med?). Tanken höll sig kvar ett tag men försvann när jag helt enkelt fick så mycket annat att göra att den föll bort.
Förutom jobb denna vecka så blir det ytterligare ett tandläkarbesök. Tror det blir mitt fjärde på en månad. Lagade en tand i fredags och nu passar inte min bettskena. Eftersom jag har en tendens att slå ihop tänderna och bita så hårt att jag får huvudvärk av det är det viktigt att jag använder den på natten (tror förresten jag skulle behöva den dagtid egentligen också). Så på onsdag ska tandläkaren slipa till tanden så skenan passar igen. Och på tisdagkväll lämnar vi in bilen för reparation efter mitt närgångna möte med en lyktstolpe. Eftersom jag tydligen älskar att slösa pengar när vi har som mest utgifter så passade jag även på att boka in en service. 5600 tyckte jag kändes hutlöst dyrt (om inte de byter ut oljan mot guld kanske?). Men vi vill inte ha bilen borta längre än nödvändigt så lika bra att slå ihop det när den ändå står på en verkstad.
Tre veckor kvar till ledigheten. Förutsatt att jag hinner färdigt med det viktigaste. Annars får jag jobba i jul. Jag tror inte det ska vara något problem utan tror min leverans kommer hinna gå iväg. Frågan är bara om jag kommer hinna med allt annat som ska göras under dessa veckor. Nåja, ska jobba hemma onsdag, torsdag och fredag. Blir mer ostört hemma så då har jag stora planer på att försöka komma ikapp. Jaja, det var det för idag. Larmet ringer klockan 5 i morgon så det är väl lika bra att gå och lägga mig. Håll tummarna för att jag inte inbillar mig att det ligger ett monster under sängen. Fan också. Det ligger bergis ett monster under sängen.
2 veckor i nya huset
Nu har vi bott i huset i 2.5 vecka. Sedan dess har följande hänt:
Vi hade stopp i avloppet i köket (redan innan vi flyttade in alltså)
Alexander skar sig så pass illa under liltån att han behövde limma den (hände igår).
Kylskåpshantaget gick sönder.
Alexanders dörr "ramlade ner"
Jag backade in i en lyktstolpe med bilen
Den andra bilen dog.
Så om vi ska ta och summera min bitterhet:
Städfirma: 2500:-
Flyttfirma: 5500:-
Garderob: 4000:-
Besiktning: 2900:- (huset)
Hemlarm 15000:- (Fanns redan men behövde kattanpassat + nytt lås)
Bilreparation 5100:- (3600 + 1500 för onödigt inköp av batteri)
Självrisk 3000:-
Alltså stora delar var ju redan planerat men det kändes en aning surt att bilarna skulle gå sönder (eller i mitt fall, köras sönder. Fan). Samma vecka som vi köpte ett hus. Samma vecka fick vi även de inte alltför glädjande nyheterna att industriavtalen gäller från november och inte retroaktivt. Skit. Skit. Skit. Jaja. Vi lär ju ändå inte få åka på charter nån gång i närtid så vi kan väl lika gärna slösa pengar på annan skit.
Jaja.. Utöver att vi haft hus i 2 veckor och redan blöder ekonomiskt (no worries! Vi är inte jagade av kronofogden eller inkasso. Lovar!), så börjar vi sakta men säkert komma i ordning. Är ett gäng lådor kvar, gardiner ska upp mm, men vi tar det pö om pö. Vi ska ju orka med våra vildingar, jobben och jag har ju skolan också. Ca 1.5 månad kvar, sen kan jag äntligen ansöka om examen. Woop woop!
Bara en idiot slutar med ångestpiller precis innan "livsomvälvande" händelser..
Sist jag skrev var strax innan semestern. Jag var bitter och less på vårt husletande. Och nu sitter jag här. Långledig på höstlovet för att ordna det sista inför flytten. Som inleds på torsdagkväll med att jag och Mattias flyttar över en massa flyttlådor. Sen på fredag kommer flyttfirma och städfirma och hjälper oss med det sista. Känns sjukt lyxigt. Det är värt varenda krona (lätt att säga innan fakturorna börjat trilla in, hehe).
Känns väldigt bra att vi ska flytta. När vi skulle flytta från 2an på Nyvången 4 till 3an på Nyvången 18 så hade jag en del ångest. Jag var orolig över att vi inte skulle trivas lika bra i den nya lägenheten. Eller att vi inte skulla trivas med grannarna. Eller att vi inte skulle trivas på andra våningen. Ja jösses. Det finns mycket onödigt att lägga tankarna på. Men inför denna flytt känner jag ingen sådan oro. Jag bara längtar. Det enda som känns jobbigt är allt stök runt omkring. Som att packa ner en urvuxen trea. Vi påbörjade packa ner saker redan i juli. Men man kan ju inte packa ner hur mycket som helst i förväg.
En sak som dock inte var helt genomtänkt var att jag, bara veckor innan flytten. tyckte det var en svinbra idé att sluta med mina ångest-piller. Jag har ätit dem sen 2015 nångång. Tror jag. Och den senaste tiden har jag funderat på om jag verkligen behöver äta dem längre. Så när mina tabletter tog slut och jag inte hade något nytt recept så tänkte jag "äh vad fan, lika bra att sluta nu". Efter samtal med läkare hävdade jag att hade iiiinga biverkningar (tabletten ska egentligen fasas ut väldigt långsamt) så hade jag grönt ljus för att helt enkelt sluta. Jag har dock under lång tid nu känt mig yr. Inte så yr att jag är på väg att ramla, men tillräckligt yr för att det ska vara störigt och ibland ganska obehagligt. Men nu har jag ju varit utan så himla länge (2-3-4? veckor) så tänker jag att jag lika gärna kan fortsätta att vara utan. Med eller utan yrsel.
Så vad mer är nytt under solen..? Jag hämtade ut mina arbetsglasögon igår. Kände mig sjukt gammal när optikern berättade för mig att de var progressiva. Hej hopp, pensionen nästa. Kändes det som i alla fall. Men det blir nog bra, jag har haft problem med en hel del huvudvärk "den senaste tiden". Dvs ett par månader tillbaka. Så kanske detta ska råda bot på det.
På jobbet går det väl rätt bra också. Jag har nu varit på Getinge i ett år och börjar på allt fler projekt. Känner att jag fortfarande har lååååång väg att gå innan jag närmar mig mina kollegor. Men jag har ju definitivt utvecklats sedan jag började. Just nu pluggar jag också på deltid (50%). Har ju min praktik kvar innan jag kan ta ut min examen. Så nästa år kommer jag kunna få ut den. Förutsatt att jag gör min praktik (dyker upp på jobbet dvs), skriver om det och skriver en vetenskaplig rapport. Det ska jag väl klara upp. Lite stressigt bara att halvtidsrapporten sammanfaller med min husflytt. Men men. Man klarar det man måste.
Covid-19-test, hus(mar)drömmar och semesterpanik
Vad har hänt sen sist? Jag minns inte. Men det som är mest aktuellt, eller hänt mest nyligen framgår av rubriken.
Jag har varit sjuk ett tag. En rejäl förkylning. Så det har varit hemisolering som gällt. Jag och barnen har varit hemma i en hel vecka. Mattias joinade oss i tisdags. Då jag ansåg att jag verkligen behövde få jobba lite. Så han fick ta över vabbandet så jag kunde få jobba (inte ostört men mindre stört).
Efter samtal med vård, chef, HR-personal och HR-chef så var väl alla rörande överens om att jag behövde få göra att Covid-19 test. Eftersom mitt jobb är klassat som samhällsviktigt så fick jag även i uppgift att ringa Hallands (tror jag) epidemiologiska enhet..eller_nånting_nånting. Det var ett mystiskt och pinsamt samtal. Jag förstod inte varför skulle ringa. Jag gjorde det bara för att 1177 sa till mig att ringa p.g.a. mitt jobb var klassat som samhällsviktigt. Han som svarade påstod att jag gjort rätt. Sen sa han liksom ingenting mer. Samtalet upprepade sig själv i ett plågsamt eko 3-4 gånger och sen när jag helt enkelt inte stod ut med den obekväma stämningen så avslutade jag samtalet.Vad kom vi fram till undrar ni? Det ska jag tala om: vi kom fram till att 1177 gett mig ett nummer och sagt åt mig att ringa. Att jag gjorde det, och att det var rätt. Resultatet/meningen med samtalet: ytterst oklart.
I måndags var det i alla fall test-dags. Vid en test-"buss" (kanske världens minsta buss) vid Halmstad Arena. Där satt jag i bilen, men tre bråkande ungar i baksätet och körde ner en pinne halsen. Sen fick samma pinne åka upp vardera näsborre. Ja! Det var lika otrevligt som det låter. Med kräkreflexer som dansade tango och tåriga ögon efter att jag haft en bomullstuss uppkörd i näsan lämnade jag ifrån mig provet. Svaret kom på tisdagseftermiddagen. Det var negativt. Det var en lättnad kan jag lova: att veta att jag inte spridit smittan runt på jobbet och ute i samhället.
Vad det gäller hus"drömmarna" (läs "drömmarna" med en extremt bitter ton) så går det väl sådär. Det är en smula frustrerande att vi inte ens har råd med mögliga ruckel i Halmstad men kan köpa typ ett palats i Jämtland. Jaja, jag överdrev en smula. Men vi skulle faktiskt kunna köpa ett hotell och driva det istället. Inte för att vi vill. Men det är sjukt att vi har råd att göra det, men kan inte köpa en microbiell pesthärd i Halmstads näst-sämsta (oroligaste) bostadsområde. Jaja, jag fattar att det är rimligt att priserna skiljer sig en aning. Men kom igen!! (För att vara lite rättvis: husen har ju egentligen varit rätt fina (eller i alla fall okej), men om man läst på om dem så har de alltid krävt renovering)
På fredag gör jag min sista dag innan semestern. Och ju mer jag tänker på det desto jobbigare känns det att gå på semester. Fattar inte hur jag ska hinna runda av saker och ting. Börjar kännas som om jag skulle behöva skjuta upp min semester en dag eller två. För att "hinna med".
Det var det hörrni. Vi hörs kanske nästa år (bäst att sätta ribban lågt). Heh. (:
Vabb
Idag är det vabb som står på dagordningen. Följt av en massa tvättande. När jag hämtade barnen igår meddelade förskolan att min minsting fårr springmask. Bara tanken på det får det att vända sig i magen på mig. I äckelhet är det i klass med magsjuka för mig. Eller nä. Mask är äckligare. Tusen gånger äckligare (magsjuka är dock jobbigare). Så det blev samtal till jourmottagningen och medicin till hela familjen. Alex är egentligen för liten för den, gränsen är två år. Men de tyckte att han är ju snaaaart två år (ca 2 månader kvar). Så han fick han också. Antagligen eftersom det var han som man konstaterat mask på. Uscha. De får komma till förskolan bara de är behandlade men eftersom jag inte visste igår om vi skulle hinna ordna med medicinen redan då hann jag anmäla vabb. Så då kan jag lika gärna vara hemma och sanera. Så tvättmaskien går varm idag. Jag tror dock att han åkte på biverkningar. En väldigt vanlig biverkning är att man kan få ont i magen. Och han vaknade igår några timmar efter han fått medicinen och var jätteledsen och hade svårt att komma till ro. Dock är jag inte helt säker, han kan även ha drömt något för han blundade, grät och sa: "nej, nej, nej. Miin. Miiiiiiiin!. Så det kan ju även vara så att han trodde att någon tagit nåt av honom..
Utöver det rullar allt på. Känns som om vi springer mellan jobb och husvisningar. Jag pendlar mellan entusiasm och beslutsångest. Med betoning på ångest.
Jag har känt mig hängig ett tag, sliten och ur gängorna (mer än vanligt alltså). Haft huvudvärk ofta och blivit andfådd av ingenting. Alltså jag vet att jag har dålig kondition. Men att bli andfådd och matt av att gå över parkeringen eller uppför trappan här hemma är bara konstigt. Det brukar jag vanligtvis inte bli. Så i måndags träffade jag en läkare som tog lite prover. Jag trodde ju att det var min hypotyreos som spökade och att jag skulle behöva höja dosen. Men icke. De värdena låg fint. Däremot var min järndepå väldigt låg. Hade inte hunnit utvecklas till blodbrist men det var nog bara en tidsfråga. Hade tydligen brist på folsyra också (?). Har ingen aning om vad det innebär, jag förknippar behov av folsyratillskott med graviditeter. Hur som helst. Nu har jag order om att äta järn och folsyra (utöver mina vanliga piller allts). Blir det inte bättre skulle jag återkomma. Men med tanke på hur låg min järndepå var så känner jag mig rätt säker på att det kommer bli bra bara jag får upp det värdet.
Jaja, det var det. Jag orkar inte ens ge mig in i alla tankar som virvlar kring hus-letar-eländet.
Hoppsan!
Det är ett bra tag sedan jag skrev något här. Ska försöka skaka liv i bloggen igen tänkte jag. Men ofta är det annat som kommer emellan så vi får väl se hur det går. Blir svårt att summera vad som hänt ett helt år tillbaka. Men om jag ska fatta mig kort (vilket är ganska olikt mig) så är väl den största skillnaden att jag fått jobb. Jobbar sedan 21 oktober 2019 som programmerare hos Getinge Sterilization AB, och det känns superbra! Det är en lång introduktionsperiod. Kanske extra lång för mig eftersom jag kommer direkt från skolan. Men min chef och mina kollegor är jättebra och jag trivs. Har hittills haft ett "eget" projekt. Som förstås övervakas och jag ställer tusen frågor om saker och ting. Men det går bra (tror jag i alla fall). Just nu har jag dock inget projekt utan har introducerats till en produkt som varit under utveckling ganska länge. Det är i C++ vilket jag bara bekantat mig med lite förut. Men det fungerar rätt bra ändå. Så kul med varierande uppgifter.
Utöver jobb så letar vi (mest jag) hus/större bostad för fullt. Vi har mer eller mindre gett upp att få tag på en hyresrätt i Halmstad. Vi blev erbjudna en fin och superstor (124 kvm) 4a inne i stan. För 14 300 kr / månad. Vi skulle med andra ord mer än dubbla vår hyra. Så nu har vi fått nog och letar mer aktivt. Dock finns det inte så mycket ute. Har varit på lite visningar och varit med i någon enstaka auktion. Idag ska vi (jag och Helena (Mattias är på YKB kurs)) titta på ett hus i Oskarström. Ska bli kul. Utifrån bilder jag sett så ser det i alla fall jättefint ut. Och det är stoooort. Det innebär dock att vi i så fall lämnar mitt älskade Halmstad. Men det ligger bara 15-20 minuter ifrån så det kan jag nog leva med. Och till jobbet i Getinge ändras restiden med någon enstaka minut bara. Störst skillnad blir det med andra ord för Mattias och barnen eftersom han får längre till sitt jobb och barnen kommer antagligen behöva byta förskola och skola. Just den biten känns motig eftersom jag vet att det tog ganska lång tid för Malva att bli bekväm och trygg med sin klass.
Jaja, det var väl vad jag hade tid med just nu. Alexander är inne i en väldigt mammig period så det är väl bäst jag ger honom lite kärlek och uppmärksamhet igen.
Tre timmar
Det är mindre än tre timmar tills mitt alarm ringer och jag har inte fått sova än. Har bråkat med Alexander sen kl 23. Han sover hemskt gärna i min famn med tutte i munnen. Men så fort jag lägger ner honom är det mutter och skrik som gäller. Och ammar jag i sängen så börjar han leka. Önskar jag var en man så jag slapp sån här skit. Nu är jag dessutom på så uselt humör att jag inte kan sova även om jag fick. Skit!!
Frustration
Frustration måste vara en av de allra värsta känslorna. Jag AVSKYR den! Särskilt nu när min frustrationsnivå har gått i taket. Eller nej. Den har krossat taket och färdats långt åt helvete ut i rymden! Ja. Jag svär. Jag är så frustrerad! Så.. ARG! Det är inte direkt någon hemlighet att vi haft det kämpigt ett tag med sjukdomar. Sen december har vi haft en helg drös med virus hemma hos oss. Alexander var undantaget och drog på sig en bakterie. Jaja, jag har redan skrivit om detta i ett inlägg. Sist ut att vara sjuk var jag själv. Jag har varit på bättringsvägen i ett par dagar och även om jag inte är helt frisk så är jag inte långt ifrån i alla fall.
Vardagen hade precis hunnit dra igång. Tjejerna hade spenderat 2 dagar på förskolan. 2 FUTTIGA dagar. Inte ens heldagar! Så i natt hände det. Elsie spydde ner sin säng. Så magsjukan är här igen. Men spyor och diaréer och jag vill typ lägga mig ner och dö för jag blir så arg. Inte arg på Elsie förstås. Det är ju inte hennes fel. Det är synd om henne! Men arg på alla idiotföräldrar som lämnar sjuka barn på förskolan. Tjejerna har varit hemma i en mindre evighet och hinner inte mer än besöka förskolan innan vi fick magsjuka igen. Jag säger vi men än så länge är det bara Elsie. Men det är ju bara en tidsfråga.
Jag har tenta om 5 dagar men kan inte plugga till den. Inte med 3 småbarn hemma varav en är väldigt needy och klängig just nu (Alexander) en är sjuk i magsjuka (Elsie) och en behöver mycket stimulans (Malva) (just nu leker Malva och Alexander med varandra. Men det är nog bara en tidsfråga innan hennes lek blir för våldsam för honom). Jag kommer kugga tentan. Och det ger mig sån passiv ångest! I natt ( i morse, tror det var vid 4.5 nångång) när det brutit ut på Elsie satt jag och ammade. Jag märkte bara att hon vaknade och var ledsen. Eftersom jag inte kundee gå dit så ropade jag upp Mattias så han fick ta hand om eländet. När vi väl kunde gå och lägga oss igen så hade jag först svårt att somna. Frustrationen låg och bubblade i magen på mig. Känns som om den bränt ett hål i magen. Känns som om den är fylld med tjära eller nåt. Eller det kanske är ångesten som ligger bakom. Jag vet inte. Det gör i alla fall ont i magen och känns som om det är hål i den. Jag önskar jag kunde förvandla mig till Hulken och demolera några hus. Det skulle kanske kännas lite bättre då. Men det enda jag kan göra är att gnälla om det här. Det hjälper knappast. Just nu vill jag bara gå och lägga mig och inte gå upp mer. Det nya året började lika dåligt som det förra året slutade. Jäkla skit!
Ajajaj! Aaaaaaaj!
Borde ha anat att jag inte skulle ha för stora förhoppningar... Varit vaken en liten stund nu. Vaknade av smärta. Dels i halsen men nu även rejält ont i... Dattarada: öronen! Hade bestämt mig för att genomlida utan penicillin men känner mig inte så kaxig längre. Ironiskt nog pratade jag med Mattias i förrgår om det året då jag hade hörselgångsinflammation vid nyår. Det gjorde så ont att jag grät. Och eftersom jag fortfarande minns det så pass väl så tänker jag ringa helgmottagningen i samma sekund som de öppnar. För just nu ger öronen halsen en rejäl fight kring vad som gör ondast. Det smärtar, trycker, piper och knastrar. Blä blä blä jag orkar inte med det här! Jag vill verkligen inte ha en repris av nyår 20-när-det-nu-var. :'(
Vinst!
Plötsligt händer det! Alexander somnade tidigare än föregående dygn! De senaste 4-5 dygnen har han somnat senare och senare. Igår toppade han det med att somna kl 3 på morgonen. Gissa om jag var trött! Är helt salig över att jag fick lägga mig redan nu. Och trött. Helt slut faktiskt. Så trött så länge.. Så pass att jag inte duschat på en vecka. Insåg det idag. Det är en hel jäkla vecka sen jag duschade. Jag är sååå smutsig!! Det hela gör sig ännu äckligare genom att Alexander för två dagar sen spydde ner mig och då även passade på att kräkas i mitt hår. Jag orkade ändå inte duscha. Har inte ens borstat håret på hela veckan heller. Kanske måste klippa av skiten. Vet ej. Orkar inte bry mig så värst om det heller. Har varit så lite och dåligt med sömn den senaste tiden. När Alexander väl somnat för natten så brukar han kunna sova bortåt 4-6 timmar ibland. Jag gör dessvärre inte det. Vaknar av att jag mår dåligt. Har ont i halsen. Hostar. Eller helt enkelt andas dåligt. Jäkla viruselände! (Ja jag tror det är ett virus jag fått. Så ingen mening med att blanda in vården).
Sen en månad tillbaka har vi hunnit med 2 besök på akuten (båda gällde Alexander). 4 av 5 i familjen har haft magsjuka. Alexander fick en mystisk öroninflammation som betedde sig som en lunginflammation. Mattias åkte mest troligt på influensan. Den var så elak att den också började bete sig som (utvecklas till) en lunginflammation i ena lungan. Och nu har jag åkt på halsfluss. Alternativt en genomond förkylning som beter sig som en halsfluss. Usch för sjukdomar! Fick lättare panik idag när jag insåg att alvedonen var slut. Tack och lov får jag äta Ipren nu och det lindrade faktiskt halsen förvånansvärt bra. Men har ändå svårt att svälja. Och mitt smak- och luktsinne är obefintligt. Febern är förvisso borta nu men huvudvärken håller i sig och yrseln lika så... Men hoppsan! Detta blev visst ett gnällinlägg. Jag som skulle fira att jag fick gå och lägga mig före 3. Jaja.. heja mig! Eller nåt.
Nästa milstolpe är att få sova minst 3 timmar i sträck. Håll tummarna gott folk! Och god natt på er!
Älskar svensk sjukvård!
Alltså ibland älskar jag verkligen den svenska sjukvården!
Idag ringde de från barnsjukhuset enbart för att kolla hur Alexander mår. Tydligen var det inte helt ovanligt att barn med den basilusken hanhade kan behöva medicineras två ggr med antibiotika. Men eftersom lilleman är så mycket bättre (helt frisk undantaget rosslet och lite hosta ibland) så kom vi överens om att avvakta. Så himla bra att de gör sånt!
Dock blev jag lite snopen för jag trodde de ringde från ögonmottagningen med en tid åt Malva. Men men. Tids nog hittar vi nog en tid åt henne. :)
En annan bra sak är att vi slutligen (efter mååånga terminer och tusenlappar) lyckats boka tjejernas simskola så de har tid exakt samtidgt! SÅ HIMLA BRA! Och en bra tid dessutom, kl 9 på morgonen. Så alla söndagar under det kommande halvåret kommer vara "fria" eftersom simskolan är avklarad så tidigt. Sjukt bra! Dock bokade vi inte in något åt lilleman. Han får helt enkelt vänta ett tag till innan ha får börja.
Vilken vecka!
Usch vilken vecka vi haft! Eller snarare plural. Usch vilka veckor vi haft!
Lilleman har varit sjuk länge. Natten mellan torsdag och fredag förra veckan fick han en feber på 39.2. Det är inte en ok grad för någon som inte ens hunnit bli 4 månader. Efter kontakt med 1177 kom vi överens om att vi skulle ge alvedon och avvakta och uppsöka vårdcentral på morgonen. Sagt och gjort. Jag, Alexander och mina busfrön (Malva och Elsie förstås) besökte vårdcentralen kl 14. Efter undersökningar och kontakt med sjukhuset blev resultatet att vi beordrades att åka upp till akuten för sjukhuset ville också undersöka honom. Han hade hög feber, förhöjd sänka (över 70) och han hade slem långt ner i lungorna. Där följde fler undersökningar och det slutade med att Alexander lades in på infektionskliniken i ett dygn. Där fick han intravenös antibiotika, alvedon, andras adrenalin och göra en lungröntgen. Det var så synd om honom! Och jag var sååå trött! Det är inte superlätt att ha med sig ett spädbarn, en 3 åring och en 5 åring ensam på varken vårdcentralen eller akuten. Till saken hör att tjejerna inte hunnit äta lunch så de var förstås hungriga, uttråkade och stidslystna. Gaaah! Mattias kom dock upp till akuten direkt när han slutat. Men det var väl vid 17:30 eller vad klockan nu kan ha varit.
Jag har precis börjat repa mig efter de senaste två veckorna som varit tortyr. Igår var jag så trött och frustrerad att jag var arg och fick ångest. Slutade med att lilleman sov i vår säng hela natten för jag orkade inte bråka med honom.
Efter att vi blivit utskrivna fick han käka oral medicin. Han fick sista dosen idag. Så skönt att det är över. Han har inte haft feber på några dagar och han är sig själv, omän lite rosslig fortfarande. Men enligt läkarna är det högre upp i lungorna och det är mer normalt (acceptabelt).
I övrigt tuffar vardagen på. Mattias sliter på jobbet (black friday och julhandeln innebär en hel del övertid) och jag försöker hänga med i skolan. Dock börjar det kännas rätt så stressigt trots att jag bara läser en kurs.
En rolig grej är att vi hade möte med HMS angående examensarbete igår och vi fick det. Nu ska bara skolan godkänna det också men det är jag inte särskilt orolig över.
Fullt ös medvetslös
Wow vad dålig jag är på att uppdatera här! :O
Det är så mycket annat som tar upp tiden så det blir inte av så ofta. Vilket är lite synd för jag tycker om att kunna gå tillbaka och läsa saker i efterhand. Det är extra bra när man har så dåligt minne som jag lyckats få.
Rent allmänt rullar det på. Kan inte fatta att det är knappt en månad till jul. Lilleman är redan 3.5 månad. Vilket innebär att jag gått i skolan i 2.5 månad. Än så länge tycks jag klara av det. Har haft en tenta än så länge. Jag lyckades på något magiskt vis kamma hem min första (och troligtvis enda) 5a (dvs maxbetyget). :D Jag hade gett upp hoppet om att få en skinande fin 5a bland mina betyg men helt plötsligt så lyckades jag. SAMTIDIGT som jag tar hand om ett spädbarn. Jag behöver nog inte skriva att jag är rätt nöjd över mig själv p.g.a. det.
Däremot så är det ganska stressigt för mig. Mycket att hinna med hemma, likaså i skolan (trots att jag läser på 50 % just nu). Har börjat få en del stress-symtom. Mitt hjärta hoppar över slag oroväckande ofta när jag ska gå och lägga mig. Ibland snittar det varannan minut, minst! Väldigt obehagligt. I början trodde jag att jag höll på att få hjärtflimmer eller nåt. Men nu när jag läst på om det så tror jag det har med stress att göra. Förutom hjärtat (så får jag mystisk och störig värk då och då, på vänster sida av överkroppen. Ibland över hjärtat och ibland bak på ryggen mitt under/bakom skulderbladet). Det gjorde mig skiträdd första gången jag fick det (då trodde jag att jag höll på att få en hjärtattack). Förutom detta så har jag ont i huvudet nästan dagligen. Tyckte jag hade ont i huvudet förvånansvärt ofta under graviditeten, men nu är det ÄNNU oftare. Skyller det också på stress. Det är så mycket saker att hinna med och att ha i tankarna. Det är liksom inte bara att gå på en föreläsning och sen klara av en labbuppgift. Utan jag ska även amma, gosa, hämta på förskolan, lämna på förskolan, uppdatera tjejernas schema med jämna mellanrum, delta i styrelsemöten, delta på event, skriva verksamhetsberättelse, städa, tvätta, söka exjobb, laga mat, planera julklappar, köpa julklappar, planera våren (och sommaren. Ja, den måste planeras nu), se till att tjejerna har vettiga vinterkläder och vinterskor, leka med tjejerna, ordna frukost, renbädda sängar, duscha (ja ibland (ofta) känns det som jag varken har tid eller ork med det ens)... Ja.., Listan kan fortsätta ännu längre. Och nu när jag satt här och skrev på den så fick jag faktiskt ökad puls. Inte så bra kanske. :/ Vet ni vad det mest ironiska i det hela är? Efter årsskiftet ska jag gå upp och plugga på heltid igen. Förväntar mig att jag inte kommer klara alla kurserna. Eller rättare sagt: jag försöker inbilla mig själv att jag inte förväntar mig att jag ska klara alla kurserna. Men jag vill läsa dem ändå. Jag är så nära examen nu så nu är det bara att öka en växel och brumma vidare.
Jaja det var det. Hinner inte korrekturläsa detta för nu har mina busfrön väckt Alexander.
Ciao!
Det är så svårt att komma på rubriker...
Hmpf. Lilleman har sovit hyfsat mycket idag. Så vad har jag gjort..? Jag åkte till ica maxi och handlade en massa (hade lite rabatter så fick det lite billigare (hade halvapriset på barnkläder, nappar mm). Så shoppade mat, kläder, nappar (lilleman är extremsnuttare ala Malva). Dock fick Mattias gå ut och bära in det mesta (maten var tung) för jag ska försöka undvika att lyfta tungt. Har sån värk i kroppen. Sen kan man ju tycka att jag kanske skulle ta och passa på och vila. Så naturligtvis har jag inte gjort det. Jag städade och planterade om två blommor. Hmpf. Gissa om jag kommer ha ont ikväll. :S
Jaja, det var det. Kommer att längre inlägg framöver om förlossning och sånt där.
Mors!
Ledighet
Jag har tydligen varit ledig i två veckor nu. Känns som om jag varit ledig en evighet. För alltid typ. Skulle inte gissat på två veckor i alla fall.
Mattias har precis inlett sin semester, men han var hemma nästan hela förra veckan också för han var så sjuk. Vi var nära att sjukanmäla honom för att spara semesterdagarna men så repade han sig.
Idag har vi haft Elma och Cola på besök då Ida, Micke och Leo fick spendera större delen av dagen på sjukhuset i väntan på gips. Leo lyckades få någon mystisk skada på sin handled. Det har varit så varmt att vi har hållt oss inne. Jag vågade mig ut till affären en sväng för att köpa onyttigheter idag. Misstänker att jag haft saltbrist då jag mått illa hela dagen idag och igår och känt mig krasslig. Jag gick all in och köpte extra saltat smör, saltade kex, salta pinnar och marabous salty-crackers- choklad. Efter ett gäng salta pinnar och en uppsjö med vatten började jag faktiskt på lite bättre. Kan ju ha varit så att jag behövde äta något också. Nåja, när jag gick till affären i strålande sol med typ 34 grader i skuggan så såg jag först inga människor, inga fåglar, tjae, inga varelser alls helt enkelt. Fick värsta domedagskänslan. Sen när jag närmade mig ica så började det dyka upp lite liv och rörelse men just inne på själva bostsområdet var det helt dött.
I övrigt har vi inte gjort många knop idag. Var ute och cyklade med tjejerna på kvällskvisten. Dvs de cyklade och vi promenerade. Malva har fått kläm på det nu. Hon ville inte ens cykla från början men jag var lite elak och tvingade henne. Och det var sååå värt det när jag fick se hur stolt hon blev över sig själv och hur hennes självförtroende fick ett rejält uppåtsving när hon insåg att hon kunde cykla helt själv. :D Fantastisk känsla (och naturligtvis var jag också stolt över henne).
I skrivande stund är Mattias iväg och spelar. Och ja, det är bf-datum idag faktiskt. Men som jag sagt hela tiden: det blir en augustibebis. Personligen tror jag att den "tittar ut" på torsdag. Å andra sidan börjar jag känna mig skeptisk eftersom jag inte har några känningar alls. Mattias trodde att jag skulle gå så länge att jag skulle behöva igångsättning. Måtte han ha fel! Dels för jag har inte alls lust att vänta så länge, plus att då finns det en överhängande stor risk att bebisen föds på vår bröllopsdag. Inte okej.
Nåja, eftersom jag får roa mig på egen hand så tog jag och spontanbeställde en parfym. Lite märkligt kan tyckas eftersom jag inte ens använder parfym. Haha. Eller, det händer väl en sisådär 5 gånger / år eller nåt. Men oddsen att jag kommer använda parfym nu inom någon sorts nära framtid är ju obefintlig då jag lär konka runt på en bebis mesta tiden. Och på tal om den: i natt drömde jag faktiskt att bebisen föddes. Den vägde 6 kg och var 80 cm lång. Låt oss hoppas att det är långt ifrån verkligenheten.
